Fado i juletid (2): Senhor Vinho 21 december

Här är ytterligare några intryck av fado i Lissabon kring julen.

Senhor Vinho tillhör definitivt de mest kända fadohusen i Lissabon, och så har det varit under många år. Det startades en gång av sångerskan Maria da Fé, hennes man José Luís Gordo och sångaren António Mello Correia. Den sistnämnde lever inte längre. Maria da Fé, som i dag närmar sig de 70, har slutat att uppträda men driver fortfarande krogen, där hon också fanns på plats under mitt besök. Den har fått sitt namn efter en sång av Alberto Janes som Amália Rodrigues lanserade på 50-talet och många andra har sjungit sedan dess.

Senhor Vinho ligger lite vid sidan av, i stadsdelen Madragoa. Ingen annan av de mera kända fadokrogarna finns i närheten, och de besökare som inte bor i trakten bör lägga till några euro för taxi (som är billigt i Lissabon) om de gör en kostnadskalkyl för kvällen. Utan taxi, och med en viss återhållsamhet i beställningarna, bör man ändå räkna med 60–70 euro per person för varmrätt, vin och kaffe. Ska man känna sig nöjd med detta krävs bra fado.

Det får man också på Senhor Vinho, men man gör klokt i att i förväg kolla vilka som uppträder. Restaurangen har en fin inredning och maten var utmärkt åtminstone för min del den 21 december.

Genomgående gitarrister var de skickliga Paulo Parreira på portugisisk gitarr och Rogério Ferreira på spansk gitarr. Musiken började vid tiosnåret, men de första två sångerskorna, som uppträdde med fyra sånger vardera med någon kvarts intervall mellan sig, gjorde inte ett så starkt intryck att jag lade namnen på minnet. Men sedan kom Joana Amendoeira.

Joana Amendoeira. Stockholm den 8 december 2013.

Joana har jag skrivit om i bloggen flera gånger med anledning av hennes besök i Sverige nyligen. Den som hört hennes skivor (åtta album med fado!) blir inte förvånad av att höra henne ”ao vivo”. Rösten är måttligt stark, men har en behaglig varm klang och stor smidighet. Hennes sång är nyansrik och omsorgsfullt texttolkande. Joana är också noggrann och personlig i sitt repertoarval. Hennes personlighet och uppträdande är sådana att jag känner behov av gammaldags adjektiv som intagande och älsklig. Eftersom jag känner henne sedan tidigare blev det också ett trevligt återseende.

Huvudattraktionen på Senhor Vinho är emellertid sångerskan Aldina Duarte. Hon har utformat en dramatisk, intensiv fado med starka uttryck för utsatthet och sårbarhet. Att denna märkliga sångerska faktiskt inte har vuxit upp med fado och själv inte besökte ett fadohus förrän hon var 21 år kan vara svårt att tro när man hör henne – så djupt bottnar hon i fadons grundläggande känsla och attityd, saudade.

Jag känner hennes musik från fyra album – den bygger nästan alltid på traditionell fado och ett starkt känslouttryck. Att höra henne i verkligheten är ändå en överraskning. Rösten har nämligen en styrka som inte framgår av inspelningar, och Aldina skulle utan vidare kunna sjunga för ett par hundra lyssnare utan ljudförstärkning. Hennes allvarliga musik har också, tyckte jag mig märka, humoristiska och självironiska bottnar. Jag tycker att hon är en gestaltande sångerska som inte bara uttrycker sina egna erfarenheter, utan också går in i olika roller. Frågan är om lika gripande fado går att höra någon annanstans i dag. Aldina bjöd på sex sånger av varierande slag, ackompanjerade av de fina gitarristerna och ett livfullt kroppsspråk. Vid lite eftersnack visade hon sig vara en vänlig och charmerande person.

Fadohusen tenderar att spara sitt bästa krut till sist, varför jag blev överraskad av att kvällen inte var över med detta. Vem skulle våga följa upp Aldinas framträdande?

Två virtuosa nummer med de skickliga gitarristerna lugnade ner atmosfären och en för mig obekant sångerska, Liliana Silva, gav kvällen en anständig och hörvärd avslutning. Henne hör jag gärna igen. Både fattigare och lyckligare avslutade jag denna fadokväll en stund efter ett på natten.

På Senhor Vinho uppträder även sångaren Duarte och nya stjärnan Gisela João, men de var inte på plats just denna kväll.

Musiken framfördes i en mörklagd lokal med bara enstaka svaga ljuskällor varför jag inte har några bilder. Det var inte riktigt läge för att förstöra stämningen med fotoblixtar.

Mer aktuellt om Senhor Vinho finns här:

http://fado-today.blogspot.com

I nästa avsnitt hamnar vi på Senhor Vinhos motsats – den lokala fadobaren som alla har råd med.