Nedslag i 1500-talets Frankrike

Fransmannen Pierre de Ronsard (1524–85) är en av renässansens stora diktare och anses enligt Wikipedia vara inspirerad av Pindaros, Horatius och Francesco Petrarca. Enligt samma källa har han haft betydelse för det franska språkets utveckling, särskilt vokabulären. Ronsard finns i få svenska översättningar. Denna sonett, tolkad av Emil Zilliacus, hittade jag Lyrik ur världslitteraturen, en antologi sammanställd av Harald Elovsson (Gleerups 1965) – en veritabel guldgruva för den som är intresserad av äldre lyrik i översättning.

Sonett till Hélène

En gång när brasan sprakar, kvällen lider,

Ni spinner, nystar, ålderstyngd och grå,

och nynnar mina vers och säger så:

”Ronsard besjöng mig i min skönhets tider.”

Och tjänarinnan, som av trötthet dignar

och blundar till med sländan i sin famn,

hon spritter upp vid ljudet av mitt namn

och prisande Er lycka hon välsignar.

Ty jag skall vara död, ett multnat stoft,

en skugga irrande i myrtendoft,

och Ni vid härdens glöd en gammal kvinna,

som tänker trist på svunnen ungdomsvår,

sin stolthet ångrande och tomma år.
Bryt livets rosor i den stund de brinna!