Klassiska nedslag (11): På Bellmans och Mozarts tid

Tonsättaren Wolfgang Amadeus Mozart var under slutet av sitt liv känd bland musikerkolleger och konkurrenter i Wien och den överhet som hade anlitat hans tjänster, men för en bredare allmän var han ett ganska okänt namn. I Stockholm torde inte många ha hört talas om honom. Att Carl Michael Bellman ändå kände till honom är kanske inte så märkligt med tanke på hans umgänge och samarbete med olika musiker. Med sin receptivitet, bildning och musikalitet insåg Bellman att Mozart inte var vilken dussintonsättare som helst. Som en hyllning skrev han denna dikt, som kanske inte tillhör det allra bästa i hans omfattande produktion, men som jag tycker är värd att uppmärksamma.

Carl Michael Bellman, målning av Per Krafft 1779

Mozarts död

Mozart, man din grift upplåter,


Värmd af tusen facklors sken,


Sångerskan ditt namn begråter


I en stämma hög och ren.


Ögats gråt nedströmmar åter


Med en blick till Eliséen.





Ädla Skugga, till din ähra


Bäfvar fleuten öm och svag;


Lutan hörs sin klagan bära


I de sorgligaste slag.


Pukorna din liksång nära,


Mumla ömhet och behag.



Flyg från jordens däld och dimma


Till de Sälla Andars tal


At i Englars chor förnimma


Nya stämmor till ditt val.


Mozart, vid din sista timma


Krossas borde hvar cymbal!

När den portugisiske poeten Vasco Graça Moura nyligen avled spreds beskedet snabbt. Jag fick se några Facebookkommentarer som portugisiska vänner hade lämnat bara någon timme efter händelsen. När jag slog upp poeten på Wikipedia fanns dödsdatum noterat – samma dag! Information sprids snabbt i dag. Annat var det på Bellmans och Mozarts tid.

Mozart avled den 5 december 1791. Fastän informationen spreds långsamt på 1700-talet måste Bellman ha fått reda på saken mycket snart. Han fattade vad det var fråga om, skrev sin dikt, bad sin vän tonsättaren Joseph Martin Kraus tonsätta dikten. Enligt en tysk Internetkälla kan dikten och musiken dateras till början av januari 1792. En häpnadsväckande snabbhet och företagsamhet av en poet och en musiker som inte hade Facebookkonton (fast Bellman har det nu!) eller e-post. Inte ens fax eller telefon. Vad som vore intressant att veta är om det någonstans, på något språk, skapades en poetisk och musikalisk hyllning till Mozart så kort tid efter hans bortgång.

Wolfgang Amadeus Mozart.

Bellmans dikter och sånger lever vidare i alla möjliga sammanhang. Mozart hörs alltid, överallt. Kraus är väl inte heller direkt bortglömd, men mycket av hans musik framförs sällan. Eftersom han levde så tidsmässigt parallellt med Mozart (1756–91, Kraus 1756–92) är det inte så konstigt att han kallats för ”den svenske Mozart”, ett epitet som inte är rättvisande för någon av dem. Som musikaliska förebilder ligger det närmast till hands att nämna den så kallade känslosamma stilen inom rokokon med tonsättare som Bachsönerna Carl Philipp Emanuel och Wilhelm Friedemann samt tonsättarna i Mannheimskolan. Även Haydn, som Kraus tillägnade en av sina symfonier.

Joseph Martin Kraus.

 Kraus skrev ganska mycket musik för orkester, kammarensemble och röster, bland annat flera symfonier (sinfonior), stråkkvartetter, kantater, kyrkomusik och operor. På skiva torde det vara lättast att hitta en del av hans orkestermusik, symfonier och konserter, men även kammarmusik finns i dagens utbud.

Kraus var född i Miltemberg am Main i Tyskland och kom till Sverige 1778.