Det har nu gått drygt ett år sedan Nationalmuseum öppnade efter en flerårig, mycket dyr renovering. Publiken har strömmat till, mer än fördubblad jämfört med Nationalmuseum före renoveringen. Den som kommer till platsen på Blasieholmen då museet öppnar klockan elva möts ofta av en lång kö av besökare. Men eftersom inträdet är kostnadsfritt – bara för specialutställningar tar man inträdesavgift – minskar kön snabbt. Att ett museum med så omfattande samlingar som Nationalmuseum är gratis betyder att besökarna kan titta in när andan faller på, titta på någon del av museet och undersöka andra avdelningar vid senare besök. Att museet nu också attraherar nya intresserade är en annan viktig konsekvens. Hur det blir i framtiden med inträdet är det ingen som vet. Lika bra att passa på.
Man kan börja, eller avsluta, med den lokal på bottenvåningen där museet har samlat ihop skulpturer i vit marmor. Skulpturerna är i klassisk stil men inte särskilt gamla, de flesta från 1800-talet. Bengt Erland Fogelberg (1786–1854) svarar för en Venus från 1838.
Fogelberg, som en tid var elev till Johan Tobias Sergel, var en ledande skulptör under sin tid, intresserad av antik skulptur. De fornnordiska gudarna kunde också utgöra motiv, som Balder från 1844.
Jacob (Giacomo) Lundberg (1792–1893) blev så gammal att man nästan kan tvivla på uppgiften. Men den ska vara korrekt. Lundberg bosatte sig i Rom där han använde den italienska namnformen Giacomo. Skulpturen heter Flicka bärande vindruvor.
En annan Lundberg var konstprofessorn vid Konstakademien Johan Teodor Lundberg (1852–1926) vars I sorg för oss närmare nutiden. Den eleganta skulpturen ger också ett modernare intryck.
Danske Bertel Thorvaldsen (1770–1844) har gjort Dopängel från 1825. Thorvaldsen är ett stort namn i nordisk konst och har ett eget museum i Köpenhamn.
En vacker staty är Per Hasselbergs (1849–94) Snöklockan från 1883. Hasselberg har en rad verk i offentliga miljöer i Sverige. Originalet till Snöklockan står i Ronneby; statyn finns i flera kopior.
Vid sidan av skulpturer i helfigur finns i lokalen många byster föreställande mer eller mindre berömda personer. Som denna byst av Nils Ericson, gjord av Johannes Fritiof Kjellberg (1836–85). Ericson har ingenjör med stor betydelse för utbyggnaden av järnvägen under 1800-talet. En staty av Ericson finns också framför centralstationen i Stockholm. Kjellberg var professor och Kostakademien, en klassicist vars mest kända verk är Linnémonumentet i Humlegården i Stockholm.
Målningar ur Nationalmuseums samlingar kan avnjutas i ungefärlig kronologisk ordning. Man börjar då högst upp i byggnaden där konst från 1500-talet finns i en av salarna. En färgrik målning av flamländske Joachim Beuckelaer (1533–75), Köksscen med Jesus hos Marta och Maria (1565) vittnar om överflödande materiellt välstånd, i alla fall i form av mat.
Giuseppe Arcimboldo (1527–93) är konstnären som på ett överraskande modernt sätt leker med motiven, bland annat genom att måla ansikten sammansatta av grönsaker eller böcker. Här finns Kocken där bilden av ett lock som lyfts från ett fat med stekar blir något helt annat om bilden vänds upp och ned.
Nederländske Frans Floris (1519/20–70) målade en stor, livfull målning, Havsgudarnas högtid.
Frän Nederländerna var också Jan Sanders van Hermessen (ca 1500–1575/79). Jungfru Maria med Jesusbarnet förenar, enlig museets information, vardaglig intimitet med kristen symbolik i ett nordeuropeiskt fantasilandskap.
Paolo Veronese (1528–88) är ett av de största namnen inom venetianskt renässansmåleri, men han var, som namnet antyder, ursprungligen från Verona. Venus sörjande Adonis heter målningen.
Venus avbildas naken även på Venus och Amor av en annan internationellt berömdhet, tyske Lukas Cranach den äldre (1472–1553).
Samme konstnär får avsluta detta första bildsvep från Nationalmuseum. Nu är det porträtten av Martin Luther och hans hustru Katharina von Bora. En fortsättning med målningar från 1600-talet är att vänta i bloggen inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar