En kväll lyssnar jag gång på gång igenom Mozarts Ave verum corpus K. 618, komponerat några månader före tonsättarens död. Ett litet mirakel till körverk som tar mellan tre och fyra minuter i inspelningar och ett bevis för att ett storslaget verk inte behöver vara omfångsrikt. Återhållet, allvarligt och långsamt, med – inbillar jag mig – en varmt empatisk underström. Och en dynamisk struktur som ger musiken en levande puls, en andning. Hade jag i någon musikgissningstävling ombetts uppge tonsättarens namn så funnes bara ett möjligt.
Mozart hade en omfattande produktion, och det är klart att inte allt kan hålla samma höga halt. Barnmozart och tonårsmozart hade en del att lära, och lärde sig förbluffande snabbt. Och många Mozartverk, kanske ett hundratal, är liksom Ave verum corpus, så att säga utanför andra mästares kompetensområde. Vissa kunde förvisso i lyckliga stunder komponera lika vacker musik, men inte i Mozarts idiom. Inte med den typiska föreningen av klarhet, lätthet, sammansatthet – de svarta stråken under den avspända ytan, ovissheten om det är livsglädjen som hyllas eller mörkret som besvärjs. Pröva med pianokonserterna 20, 23 och 24, stråkkvintetterna i C-dur och g-moll, klarinettkonserten, Requiem, klarinettrion och klarinettkvintetten, Sinfonia concertante i Ess-dur för violin och viola, operorna Figaros bröllop och Don Juan, symfonierna 39, 40 och 41, serenaden för tretton blåsare ”Gran partita” … Allt detta, och mer, är musik som man umgås med i decennier utan att den mattas i lyster, inspiration eller gåtfullhet.
Hur uppfattar andra Mozart? På en sajt har författaren David Gordon sammanställt en rad citat om Mozart, utan att kunna verifiera deras autenticitet, vilket ju knappast låter sig göras. Musiker, konstnärer, författare, kritiker med flera uttalar sig. Det är synd att han inte ägnat större intresse åt kvinnors synpunkter i ärendet, men det är som det är, och i detta urval är åtminstone Wanda Landowska med.
Vid ett tillfälle i musikhistorien förenades alla motsatser och löstes alla spänningar. Det lysande tillfället var Mozart.
Phil Goulding, 1921–98, amerikansk reporter
Ett fenomen som Mozart förblir något oförklarligt.
Johann Wolfgang von Goethe, 1749–1832, tysk poet
Mozart är lycka innan den definieras.
Arthur Miller, 1915–2005, amerikansk dramatiker
Det må vara så att när änglarna fullgör sin uppgift att prisa Gud, så spelar de bara Bach. Jag är emellertid säker på att när de umgås som vänner, så spelar de Mozart.
Karl Barth, 1886–1968, schweizisk teolog
Mozart får en att tro på Gud för att det inte av en tillfällighet kan uppstå ett sådant fenomen som lämnar ifrån sig ett oerhört antal av ojämförliga mästerverk.
Georg Solti, 1912–97, ungersk-brittisk dirigent
När vi lyssnar till Mozart kan vi inte tänka oss någon möjlig förbättring.
Georg Szell, 1897–1970, ungersk dirigent
Inför Mozart förvandlas all ambition till hopplöshet.
Charles Gounod, 1818–93, fransk tonsättare
 |
| Charles Gounod. |
Mozart är den mest oåtkomliga av de stora mästarna.
Arthur Schnabel, 1882–1951, österrikisk-amerikansk pianist
Det mest enastående geni höjde Mozart över alla mästare, i alla sekel och i all konst.
Richard Wagner, 1813–83, tysk tonsättare
Om vi inte kan skriva med Mozarts sinne för skönhet, låt oss åtminstone försöka skriva med hans renhet.
Johannes Brahms, 1833–97, tysk tonsättare
 |
| Johannes Brahms. |
Mozart omfamnar hela fältet av musikaliskt skapande, men jag har bara klaviaturen i mitt stackars huvud.
Frédéric Chopin, 1810–49, polsk tonsättare
Hos Bach, Beethoven och Wagner beundrar vi främst det mänskliga sinnets djup och energi, hos Mozart den gudomliga instinkten.
Edvard Grieg, 1843–1907, norsk tonsättare
Mozarts verk må vara lätta att läsa, men de är svåra att tolka. Det minsta dammkorn förstör dem. De är klara, genomskinliga och lyckliga som våren och inte bara de gyttjiga pölar som ser djupa ut bara för att bottnen inte kan ses.
Wanda Landowska, 1879–1959, polsk-amerikansk pianist och cembalist
 |
| Wanda Landowska. |
Mozart ger inte lyssnaren tid att hämta andan, för så snart som man vill begrunda en vacker inspiration följer en annan, ännu mera strålande, som jagar bort den första, och detta fortsätter och fortsätter, så att man till slut inte kan hålla en enda av dessa sköna idéer i minnet.
Karl Ditters von Dittersdorf, 1739–99, österrikisk tonsättare
Mozarts musik är svår att framföra. Hans avundsvärda klarhet kräver absolut renhet: minsta misstag framstår som svart på vitt. Det är musik där alla noter måste höras.
Gabriel Fauré, 1845–1924, fransk tonsättare
Mozarts musik är det mystiska språket i ett fjärran andligt kungadöme vars accenter ekar i vårt inre och väcker ett högre, intensivt liv.
E.T.A. Hoffman, 1776–1822, tysk författare och tonsättare
Tillsammans med pusslet ger Mozart lösningen.
Ferruccio Busoni, 1866–1924 italiensk pianist och tonsättare
Mozart är den störste av alla tonsättare. Beethoven skapade sin musik, men Mozarts musik är av sådan renhet och skönhet att man känner att han bara hittade den – att den alltid har existerat som en del av universums inre skönhet som har väntat på att bli blottlagd.
Albert Einstein, 1879–1955, tysk-amerikansk teoretisk fysiker
 |
| Albert Einstein. |
Det finns tre ting i världen som jag älskar mest: havet, Hamlet och Don Juan.
Gustave Flaubert, 1821–80, fransk författare
Mozart skrev allt med sådan lätthet och hastighet att det först kan tas för slarv eller brådska. Hans fantasi visade honom hela verket klart och livfullt så snart det var uttänkt. Bara sällan finns i hans noter förbättringar eller raderingar.
Franz Niemetschek, 1766–1849, tjeckisk filosof och musikkritiker
Ge Mozart en saga och han skapar utan ansträngning ett odödligt mästerverk.
Camille Saint-Saëns, 1835–1921, fransk tonsättare
Mozart kombinerar allvar, melankoli och tragisk intensitet i en storslagen lyrisk improvisation. Över den välver sig den större ande som är Mozarts – en anda av medkänsla, universell kärlek, även av lidande – en tidlös anda som tillhör alla åldrar.
Leonard Bernstein, 1918–90, amerikansk dirigent och tonsättare
 |
| Leonard Bernstein. |
Mozarts mentala handlag sviker aldrig. Han hänger sig aldrig till en enda känsla. Även i hans mest extatiska ögonblick är hans sinne smidigt, alert, i flykt. Han dyker ofelbart ner på sina bästa idéer som en rovfågel, och så snart som en idé är fångad, svävar han vidare igen med oförminskad kraft.
Walter Turner, 1889–1946, australisk skribent och kritiker
Mozarts gåta är att ”mannen” vägrar bli en nyckel till lösningen. I döden, liksom i livet, gömmer han sig bakom sitt verk.
Wolfgang Hildesheimer, 1916–91, tysk författare och dramatiker
Mozart är musikens Kristus.
Pjotr Tjajkovskij, 1840–93, rysk tonsättare
Vilken bild av en bättre värld du gav oss, Mozart!
Franz Schubert, 1797–1828, österrikisk tonsättare
Och här är Ave verum corpus med Berlinfilharmonikerna och dirigenten Ricardo Muti:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar