Skulpturvandring på Artipelag

De flesta statyer trivs utomhus. I städerna finns statyer som står ute i regn och rusk, solsken och snöstorm, och de står där år efter år, decennium efter decennium. De har blivit en invand del av miljön, alltifrån ståtliga monument till gamla kungars eller statsmäns ära till modernistiska experiment eller statyer där barn leker i verkens vinklar och vrår.

Däremot är det ovanligt med statyer i naturen. År 2016 placerades några stora statyer av engelsmannen Tony Cragg ut på båda sidor av Djurgårdsbrunnskanalen i Stockholm. Det är populära promenadstråk. Mötet med konstverken i den ansade djurgårdsnaturen torde ha varit överraskande och uppfriskande för dem som vandrade sträckan. 

Ett av Tony Craggs verk, utställd 2016.

Året därpå fanns några statyer av Eva Hild på samma platser. 2018 följde verk av spanjoren Jaume Plensa. Om avsaknaden av statyer längs Djurgårdsbrunnskanalen i år betyder att idén nu har lämnats får framtiden avgöra. Det vore synd om den inte följdes upp.

Artipelag är en konst- och kulturanläggning utanför Gustavsberg i Värmdö kommun, belägen i typisk skärgårdsnatur med furuskog och hällmarksterräng, med Baggensfjärden i bakgrunden. 

Utsikt från Artipelag,

Artipelag har rymliga utställningslokaler samt restaurang. En av attraktionerna är en skulpturpromenad där man kan se statyer utplacerade i naturen. Vill man ha en karta och beskrivning av verken så får man betala 50 kronor.

Tre av statyerna finns direkt vid ingången till Artipelag. Joel Fischer är en amerikansk skulptör, född 1947, och upphovsman till Pollare.

Berlinde de Bruyckere kommer från Gent i Belgien, född 1964, och är upphovskvinna till skulpturen av ett sargat djur.

Maria Miesenberger kommer från Skåne och är verksam i Stockholm, född 1965. Hon är representerad med tre verk i promenaden. Här är en figur som lutar sig mot en trädstam.

Och uppe på byggnadens tak finns en annan, som beredd på ett språng ned på marken.

Klara Kristalova, född 1967, kommer från Prag och är verksam i Stockholm. Hennes eleganta Det som håller mig tillbaka bär mig vidare torde vara en av vandringens populärare skulpturer.

På den brygga där båten från Stockholm till Artipelag lägger till finns Lars Nilssons Pojke. Lars Nilsson föddes i Stockholm 1956.

Sammanlagt handlar det om ett tiotal skulpturer som man kan se under vandringen. Är det värt besväret? Ja, för all del, konst i förening med natur fungerar väl. Men tio skulpturer tycker jag är i minsta laget. En vandring kring tjugo eller tjugofem skulpturer hade varit en större attraktion, men vem vet, kanske kommer utställningen att byggas ut med tiden?