Fadoprofilen (30): Maria Emília Ferreira

Maria Emília Ferreira (1900?–41). Med sin fylliga figur och mäktiga röst ska hon ha varit en imponerande gestalt på scen. Började sjunga fado som amatör år 1912, blev professionell år 1927 och spelade också in några skivor i slutet av 20-talet. Populär sångerska som gick hem i olika publikgrupper. Till skillnad från flera av hennes kolleger åkte hon aldrig till Brasilien på turné utan hade sin publik i Lissabon. Hade en stark, fyllig och vacker röst och sjöng med säkerhet, innerlighet och god teknik.

Det finns i dag bara fyra inspelningar tillgängliga med denna sångerska. Två av dem har jag hittat på Youtube. Möjligen är detta den första inspelningen av Fado Franklin. Den andra heter Fado da Mouraria.

https://www.youtube.com/watch?v=WVVmQTa29Ck

https://www.youtube.com/watch?v=CGcKIgDXYiE

I all korthet ...

Den som ogärna tar sig igenom långa texter och längtar efter något i mera hanterligt format kan vända sig till aforismen. Korta koncisa formuleringar som med bara få ord kan förmedla en insikt, en erfarenhet eller en slående iakttagelse. Sedan saknas det inte heller aforismer med tveksamt budskap eller rena obegripligheter. Allt som är kort formulerat är inte bra. Men en del är det.

På sajten aforism.nu finns tusentals aforismer, ordspråk och annat som formulerats kort. Man kan söka efter upphovsmän eller efter tema. Och förfärande många av upphovsmännen är just män, som om kvinnor inte kunde säga något intressant eller träffande – kanske något för sajten att se över. Konstigt nog saknas temat musik, medan konst och litteratur är representerade av många upphovsmän och aforismer. Jag plockar några av russinen ur kakan och hänvisar till aforism.nu för flera upptäckter.

***

För mig är konsten form. En formlös konst är i mina ögon inte konst. Karl Böhm

Konsten tillhör ingalunda det förgångna. Konsten kommer att fortsätta att utvecklas. Eugène Delacroix

Eugène Delacroix, självporträtt.

Litteratur överför oomtvistliga, förtätade erfarenheter från släktled till släktled. På så sätt blir litteraturen en nations levande minne. Aleksandr Solsjenitsyn

Litteratur är egentligen konsten att klarlägga något ovanligt för vanliga människor och säga något ovanligt om det med vanliga ord. Boris Pasternak

Konst är det man inte kan. Om man kunde skulle det ju inte vara någon konst. Robert Storm Petersen


Idéerna är för litteraturen vad ljuset är för måleriet. Paul Bourget

En av litteraturens funktioner är att göra banaliteter till sanningar. G. K. Chesterton

I konsten finns inget förflutet, ingen framtid. Den konst som inte finns i sin samtid kommer aldrig att finnas. Pablo Picasso

Det är med ädla känslor som dålig litteratur skrivs. André Gide

Klassikerutgåvor är snarare möbler än litteratur. Jacques Tati τοχη⎡


Även i litteraturen är det bara de rika som har råd att spara. Klara Johanson

Vardagen avtrubbar, utsuddar, förslöar, gör oss alla vanemässiga. Litteraturen skärper, renar och förnyar. Okänt ursprung

Konsten återger inte det synliga, den gör synligt. Paul Klee

Paul Klee, porträtt.

Litteraturen föregriper alltid livet. Den kopierar det inte utan formar det för dess syfte. Oscar Wilde

Konsten är en lyx som människan behöver. Bertolt Brecht


Statens intresse för konsten är långt farligare än dess likgiltighet. Graham Greene

Konst är människa plus natur. Vincent van Gogh


Konsten är sökandet efter det onyttiga. Gustave Flaubert

Konsten är en lögn som får oss att se sanningen. Pablo Picasso

Konst är antingen plagiat eller revolution. Paul Gauguin


Paul Gauguin, självporträtt.

Vi har konsten för att inte dö av sanningen. Friedrich Nietzsche

Konst är ett ja till tillvaron. Friedrich Nietzsche


När konsten saknar substans blir den till barnlek. Henri Matisse

Skillnaden mellan konst och underhållning är en orimlig gräns som dras endast i Tyskland. Johannes Schaaf

När konst fordrar en förklaring är det alltid något skumt med den. Robert Storm Petersen

Konst skall göra något annat än att sitta på sin bak i museet. Claes Oldenburg

Att söka betyder ingenting i konsten. Det som räknas är att finna. Pablo Picasso

Konst är den mänskliga lögn som kommer sanningen närmast. Arthur Hafink

Ett enda penseldrag av en konstnär skiljer ofta två epoker i konsten. Stanislaw Jerzy Lec

Den som gifter sig med konsten får kritiken till svärmor. Hildegard Knef

Den sanna, oförgängliga konsten har aldrig velat annat än verkligheten. Johannes V. Jensen


Konsten är den vackraste av alla lögner. Claude Debussy

Claude Debussy.

Vår tids konst är till största delen en skräpkammare, ett förtvivlans museum. Eugène Ionesco

Det viktigaste för en konstnär är konsten att smyga sig in under andra människors hud. Georges Simenon

I konsten är det bara en sak som gäller; det som man inte kan förklara. Georges Braque

Något av det viktigaste i all konst; att överlåta en anständig del åt läsaren, betraktaren, den medverkande. Det skall finnas en tom plats vid det dukade bordet. Den är hans. Gunnar Ekelöf

Konsten är som religionen. Så länge man gör sitt bästa för att undertrycka dess existens frodas den som ogräs i en trädgård. Om man försöker odla den och den blir populär går det genast åt pipan med den. Jane Wardle

Det är alltid så med konsten att man får ungefär så mycket för ett verk som man själv förmår lägga ner i det. Arnold Schönberg

Arnold Schönberg.

Moral dikteras i dag av regeringarna, inte längre av kyrkan. Därför bör all konst vara uppror mot regeringen. Edward Bond

Vad är väl konsten hittills i världen? Blott ett litet svagt utkast, en skuggritning i ett ofött barns hjärna. Carl Jonas Love Almqvist

Min kärlek till konsten var äkta tills jag upptäckte att målningarna jag hade köpt inte var det. Henrik Tikkanen

Så länge unga män tycker att en viss flickas ben är vackrare än en annans kommer det åtminstone att finnas skulpturer. Denna enkla mänskliga förmåga att göra skillnad är grundvalen för all konst. Henry Moore

Endast en konsthandlare kan beundra alla konstriktningar på samma sätt och lika opartiskt. Oscar Wilde

En klassiker är en författare som fortfarande blir citerad men inte längre läst. Laurence Olivier

Böcker är själens blodkärl. Thomas Mann


Ett konstverk är ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament. Èmile Zola

Det enda viktiga i en bok är den betydelse den har för dig. William Somerset Maugham

Även den sämsta bok har en god sida: den sista. John Osborne

Böckernas mångfald gör oss okunniga. François de Voltaire

Där man bränner böcker bränner man till slut även människor. Heinrich Heine

Fadoprofilen (29): Pedro Moutinho

Pedro Moutinho (1976), yngre bror till Camané och Hélder Moutinho. Började sjunga i sjuårsåldern. Har inte samma röststyrka som sina bröder och har utformat en fado som är dämpad, allvarlig, fö trolig och intim. Vacker röst. Han delar ofta upp versraderna i segment med markerade pauser. En lågmäld och nyanserad sångare med ett särpräglat personligt uttryck.

I min bok Fado, en vägvisare till musiken och musikerna (GML Förlag) finns en intervju med Pedro Moutinho. Detta är ett kort utdrag ur intervjun.

– Jag började sjunga fado mycket tidigt. Fadon var något som mina föräldrar och mina bröder alltid talade om. När mina föräldrar gick till fadohus tog de med mig när jag bara var ett spädbarn. Fadon har funnits i släkten sedan länge. Min farfar sjöng fado liksom mina föräldrar. När jag var sju började jag sjunga en fado som var skriven som en rolig sång för barn, men i traditionell stil. Ingen riktig fado, för det är ju en allvarlig och känslosam musik egentligen. Men sedan dess har jag aldrig slutat att sjunga fado.

När du började sjunga så måste din bror Camané ha varit omkring 16– 17 år ...

– Ja, vi gick och lyssnade till Camané när jag var liten. Han blev tidigt och har alltid varit min viktigaste influens.

Har du funderat på att sjunga annan musik än fado?

– Nej. Jag har sjungit en sång som Elis Regina spelade in på 60-talet i Brasilien, men jag sjöng den med portugisiskt uttal och till spansk och portugisisk gitarr med Carlos Manuel Proença och José Manuel Neto. Och när jag var i 16-årsåldern hade jag ett garageband. Vi sjöng Led Zeppelin och Guns ’n’ Roses och sådant, det var en sorts ungdomsrevolt mot fadon. Mina vänner då tyckte inte om fado, men den har egentligen alltid funnits i mitt liv.

Fadon är något som händer och ibland inte händer. Fadon för mig måste stämma med mina känslor, mitt sätt att leva. Det som är viktigast för mig i en fado är inte rösten utan orden.

Kan du beskriva ditt sätt att sjunga fado?

– Jag sjunger inte en fado på samma sätt två gånger. Ibland kommer jag inte ihåg hur jag sjöng den senast. Det är viktigt för mig att publiken lyssnar på mig, att det finns ett samspel med lyssnarna, och det påverkar varje framförande. Jag tycker inte om att sjunga starkt, och då kan det vara svårt om akustiken är dålig på ett ställe. Jag är inte intresserad av röststyrkan, men jag bryr mig mycket om röstens klang. Det är bra om man kan sjunga starkt, men det är inte det jag gör. Mitt sätt att sjunga är mera lågmält. När jag sjunger försöker jag upptäcka röstens timbre.

Här är ett par exempel på Pedro Moutinhos musik.

https://www.youtube.com/watch?v=BRqEbaNvFMc

https://www.youtube.com/watch?v=fvnTWrjT-IQ

https://www.youtube.com/watch?v=9Qf6uYvYXXo

Fadoprofilen (28): Maria Teresa de Noronha

Maria Teresa de Noronha (1918–93) tillhörde en av Portugals äldsta adliga släkter. Hon sjöng en fado där traditionella melodier dominerar. Hennes make, gitarristen José António Sabrosa, skrev sånger direkt för henne som också tagits upp av andra artister. Sabrosa var också adlig och giftermålet gjorde sångerskan till grevinna. Hon mötte sällan publiken på fadohus och teatrar, men sjöng på enstaka konserter och vid resor utomlands. Exempelvis kunde fursteparet Rainier i Monaco ta del av hennes musik när hon besökte deras hem. Noronha sjöng främst i privata sammanhang, och hennes musik spreds till publiken genom radio och skivinspelningar.

År 1938 inbjöds hon av radiobolaget Emissora Nacional att vara värd i ett program om fado som sändes varannan vecka, och med undantag av en fyraårsperiod gjorde hon radioprogram ända till år 1961. Eftersom hon inte behövde sjunga för sin försörjning kunde hon undvika överproduktion. Resultatet är en anslående jämnhet genom hennes långa verksamhet.

På skiva debuterade hon år 1939 och hon spelade in sin musik in på 70-talet. En pionjärgärning är den lansering av sånger från Coimbra som Maria Teresa de Noronha gjorde år 1961.

Hon hade en vacker sopranröst, jämn över hela registret, med förmåga att brodera långa linjer med intrikata ornament, utformade med en oöverträffad precision. Hade en unik behärskning av dynamiken, från skarpa accentueringar till knappt hörbara formuleringar. Musiken är full av spänningsskapande fördröjningar, pauser och tonfall som gör den ständigt skiftande, lite nervig. Den detaljrika och omsorgsfullt modellerade fraseringen kan tyda på att tolkningarna är väl genom- tänkta, nästan komponerade. Men hon framhöll själv inspirationen och fadon som känslouttryck: ”Jag sjunger aldrig en fado på samma sätt för att fadon definitionsmässigt är ett budskap som skapas i ögonblicket då jag sjunger. Fadon är en spontan sak.”

Maria Teresa de Noronha framhålls ofta som en förebild när yngre musiker tillfrågas om vilken fado de sätter högst. Hennes sångsätt har påverkat åtskilliga sångerskor inom den nya fadon.

Det finns mycket musik av Noronha på Youtube. Några smakprov med fadons troligen näst största sångerska följer här.

Denna inspelning av Rosa Enjeitada från 1961 är berömd och förekommer i många antologier med fado:

https://www.youtube.com/watch?v=IHoeF084JDQ

Fado das Horas är en folkmelodi i Noronhas eget arrangemang. Inspelad 1958.

https://www.youtube.com/watch?v=nlbZkzGFNCc

Folhas Caídas är en sen inspelning, från 1971.

https://www.youtube.com/watch?v=AL_YL0_168s

Minha Sina från 1958 med en film av en sjungande Noronha.

https://www.youtube.com/watch?v=KtD52dXZJAs

En traditionell fado, Fado Perseguição, ligger till grund för Minhas Penas från 1971.

https://www.youtube.com/watch?v=dAZjL_ZyunQ

En favorit är Fado da Defesa från 1969. Musiken av sångerskans man José António Sabrosa.

https://www.youtube.com/watch?v=twShF53O4nc

Stad i motljus

För den som har solen i ögonen ter sig verkligheten lite annorlunda. Något blir förskjutet, vad som normalt är tydligt och klart blir diffust och mystiskt. Av fyra mörka gestalter i Stadshusets trädgård, med utsikt mot Riddarholmen, är två statyer och de två i mitten turister från Östasien.

När den första frosten lagt sig över Humlegårdens gräsmattor ser det ut som om statyn av Fredrika Bremer är på väg att lyfta från sin sockel och ta danssteg på frosten.

 

Det är också kyla i motsljusbilden från en vinterdag på Djurgården, med Waldemarsuddes museum på höjden bakom båtarna.

Vintern är knappast någon populär årstid i staden där den ofta innebär trafikproblem, förseningar, slask, halka och fallande istappar och snö från taken. Men den har sina skönhetsvärden, som här vid Mörtsjön i Täby. Många fotsteg i snön vittnar om att detta inte är en ödebygd.

Stockholms Twin Towers – Högalids kyrka på Söder – en decembermorgon, sedd från Långholmen.

Människorna på väg mellan arbetsplatser, butiker eller bostäder rör sig stressade längs huvudstråken, här St. Eriksgatan. Speglade i skyltfönstren ser de fler ut än de är.

Från bygget av den nya Årstabron för några år sedan – en motljusbild som skulle passa som pussel?