Ur Landet som icke är

Landet som icke är – vilken fantastisk titel på en bok! Vet man inget om boken kan det ligga nära till hands att gissa på en barnbok, eller en samling sagor, eller fantasy. Men Landet som icke är är den diktsamling av Edith Södergran (1892–1923) som gavs ut postumt två år efter författarens död. Hur den värderas jämförd med andra samlingar av Södergran, som Septemberlyran (1918) eller Rosenaltaret (1919) har jag ingen uppfattning om, men troligen är den mera känd just på grund av namnet.

Det är en bok att bläddra i, läsa lite här och där, återkomma till. Utan att man nödvändigtvis begriper författarens alla avsikter kan man läsa i den för att få en fläkt av diktens magi. Här är tre utdrag från Landet som icke är.

Gryningen

Jag tänder mitt ljus över hela Atlanten …

Okända länder, nattliga stränder

vaknen emot mig!

Jag är den kalla gryningen.

Jag är dagens obarmhärtiga gudinna

i dimgrå slöjor

med litet tidigt morgonhjälmblänk.

Lätt, lät löpa mina vindar över haven.

Mitt starka horn hänger vid min sida, jag blåser ej till uppbrott …

Väntar jag ännu? Har en gud fördrömt sig?

Morgonen stiger röd ur oceanen.

Min framtid

Ett nyckfullt ögonblick

stal mig min framtid,

den tillfälligt hoptimrade.

Jag skall bygga upp den mycket skönare

såsom jag tänkt den från början.

Jag skall bygga den upp på den fasta marken

som heter min vilja.

Jag skall resa den upp på de höga pelare

som heta mina ideal.

Jag skall bygga den med en hemlig lönngång

som heter min själ.

Jag skall bygga den med ett högt torn

som heter ensamhet.

 

Sommar i bergen

Enkel är bergens sommar:

ängen blommar,

den gamla gården ler

och bäckens dunkla brus talar om funnen lycka.

Möt fadon och våren i Lissabon

Belémtornet, Lissabon.

Förra året genomförde resebyrån Travel Gallery i Malmö två resor till Lissabon med fado som tema, den första i mars och den andra i november. Två grupper av intresserade fick möjlighet att lyssna på fado på olika ställen i staden, dels på etablerade fadokrogar med professionella artister, dels på enklare och billigare ställen med amatörfado eller med en blandning av professionella och amatörer. Det är under en sådan resa lätt att konstatera att fadomusiken i dag lever ett vitalt liv, både som attraktion för besökare och som folkmusik för lokalbefolkningen.

Ana Sofia Varela sjunger på Adega Machado, november 2017.

Nu är det dags för ytterligare en fadoresa. Den äger rum den 8­–15 mars 2018. Den skiljer sig från de föregående resorna genom dagarna, det blir torsdag–torsdag i stället för tisdag–tisdag. Planet från portugisiska TAP går på eftermiddagen och det kommer att vara ljust när gruppen anländer på torsdagen. Liksom tidigare är avsikten att erbjuda ett varierat program med olika typer av lokaler och många goda artister, men mera i detalj hur det kommer att se ut är för tidigt att säga. Möjligen kan besöken på fadoställen kompletteras med en konsert under veckan.

Ana Laíns har konsert i Belém, november 2017.

Utöver fadon har staden Lissabon mycket att erbjuda. I programmet ingår tre utflykter: en halvdags stadsrundtur, en museitur med besök på Fadomuseet och Kakelmuseet samt en heldagsutflykt till intressanta mål utanför själva Lissabon: Cascais, Sintra och Cabo da Roca. Några andra tips har jag lämnat i en tidigare bloggtext, se bloggen den 2 december 2016. Andra texter som kan vara av intresse är redovisningen av den första resan som publicerades den 27 mars 2017. Den 6 augusti 2017 skrev jag om Gulbenkianmuseet, ett ”måste” som ligger i hotellets omedelbara närhet.

Palácio da Pena, Sintra.

Fullständig information om den nya resan finns på PDF-bladet som man kan öppna här:

http://www.travelgallery.se/vara-resor/temaresor/66-fado

Lissabon är ett stort turistmål. Under högsäsong är det trångt kring många av stadens attraktioner. Mars är en bra månad att besöka staden. Dels är det ännu långt till högsäsongen, dels finns en god chans att möta våren medan det ännu är vinter hemma. Lika härligt vårväder som under den förra marsresan är svårt att utlova. Men chansen att möta ett soligt och vårvänligt Lissabon är god.

De bästa nyutgivna cd-albumen med fadoartister under 2017

De senaste åren har jag listat de enligt min mening bästa nyutgivna skivorna med fadomusik från det nyss gångna året. Så även denna gång, och nu kan vi se tillbaka på 2017, som började lite avvaktande och tveksamt, men under hösten utkom en rad intressanta skivor, och det är ingen svårighet att ställa samman en lista på tio hörvärda nya album. Det ska sägas att av de tio är det en (Tânia Oleiro) som utkom just i slutet av 2016 och jag tar med den här för att jag skrev om den först i början av 2017. Den helt nyutgivna Autrora Agora av João Braga har bara funnits någon vecka när detta skrivs, och den får därför vänta till nästa nyårs lista, om jag anser att den förtjänar det. Samtliga album i sammanställningen har jag skrivit om i bloggen; för utförligare presentation hänvisar jag till det datum som gäller i varje fall.

Att rangordna olika album på detta sätt är egentligen en omöjlig uppgift. Särskilt gäller det placeringarna 4­–8, där artisterna är mycket olika och besvärliga att jämföra. Vad den ene är bra på kanske den andra inte ens bryr sig om att försöka med och tvärtom. Det är stor skillnad mellan exempelvis Cuca Rosetas lätta, eleganta populärsånger som kompletterar hennes rena fadoinspelningar och Aldina Duartes allvarliga och inträngande uttolkning av traditionell fado. Så ta inte listan med alltför stort allvar. Som vanligt börjar topplistan bakifrån.

10. Miguel Ramos. Aqui na Alma. Egeac/Museu do Fado.

Jag tvekade här mellan Miguel Ramos debutskiva (24 augusti) och André Vaz sympatiska Fado (Egeac/Museu do Fado)(2 april), men Miguel Ramos större eftertryck och energi fällde utslaget.

9. Marco Rodrigues. Copo Meio Cheio. Universal.

Marco Rodigues är en pålitlig sångare med en säker känsla för fado och han gör bra ifrån sig på en skiva som liknar hans föregående album. 17 december.

8. Gonçalo Salgueiro. Mãe. Estoril.

En sorgsen och personlig skiva och hyllning till sångarens nyligen bortgångna mor. Salgueiro sjunger lika bra som annars men hade förtjänat ett lite mera aktivt komp. 28 december.

7. Carolina. Encantado. Sony Music.

Carolina är en bra sångerska med en mild, böjlig sopran och hon sjunger med värme. Hennes andra cd är ungefär i paritet med debutskivan. 3 augusti.

6. Cuca Roseta. Luz. Sony Music.

Duktig, mångsidig sångerska med en ljus och smidig röst. Skivan blandar lätta, eleganta sånger som vetter åt populärmusiken med långsammare, mera innerliga spår. 14 december.

5. Tânia Oleiro. Terços do Fado. Egeac/Museu do Fado.

Säker debutskiva från en sångerska som tack vare sin begåvning och rutin var välkänd före debuten. Sopran med ett litet vibrato som ger musiken ett lite anspänt, nervigt drag. 17 januari.

4. Aldina Duarte. Quando Se Ama Loucamente. Sony Music.

Med sitt allvar, sin förmåga till dramatisering och sin koncentration kring traditionell fado med endast gitarrkomp är Duarte en särpräglad och intensiv röst som övertygar igen. 11 december.

2. Ana Laíns. Portucalis. Seven Muses.

Ana Laíns lägger större vikt vid folkmusik än fado på denna skiva, men fadon finns där, plus några moderna sånger. Hög ambitionsnivå, fina arrangemang, fenomenal sång genomgående av en artist som aldrig varit bättre. Jag låter denna dela andraplatsen med nästa album i listan, för de mycket höga topparnas skull. 20 december.

2. Gonçalo Salgueiro. Sombras e Fado. CNM.

Suverän sångare som till säkert komp serverar en något ojämn skiva. Men topparna lyfter albumet mycket högt, precis som i fallet med Ana Laíns ovan. Tenor med slank röst och ormenterat sångsätt. 2 april.

1. Camané. Canta Marceneiro. Warner Music Portugal.

Camané tar sig inte bara an Merceneiros slitstarka melodier utan också de gamla texter han sjöng. En hängiven och märklig prestation med inlevelse, intensiv textolkning och stark närvaro. Ingen tvekan om förstaplatsen. 29 november.