Renässansporträtt (2). Guillaume Dufay

Guillaume Dufay

Farväl, ljuva viner i Lannoys

Farväl, goda borgare, farväl, min älskade

Nu vandrar jag

Värdslig är jag munter:

slå vin i bägaren, blommande rött!

I bägaren vill jag se mig speglad,

se bilden av ögon, av läppar och skägg

Och njuta vinet i Lannoys

Farväl, goda borgare. Nu vandrar jag

Andlig är jag allvarlig är jag yrkesman:

Mina melodier är linjer

och mina linjer ska sjunka in i och haka i varandra

som kropp i kropp

och som armbåge i armbåge i armbåge

Så bygger man en katedral

och min mässa är min katedral

Farväl röda viner i Lannoys!

För vinodlaren gjorde jag min mässa

och lät linjerna slingras som rankor

Skål, min madonna!

Skål, min pater!

Av sorg är mina ögon röda som vin

Nu vandrar jag

Nu sjunger jag:

Farväl, ljuva viner i Lannoys

Farväl, goda borgare i Lannoys

Farväl, du som jag älskade     

Guillaume Dufay.

Guillaume Dufay (ca 1400–1474) kom från norra Frankrike och tjänstgjorde tidvis i Italien. Dufay framstår om en av renässansens mest mångsidiga och talangfulla tonsättare. Han lämnade efter sig stora mängder av musik och har haft stor betydelse för efterföljande musiker. Han lyriska och känsligt skrivna världsliga sånger tycker jag bäst om, till exempel vandringsvisan Adieu ces bons vins de Lannoys, som jag utgått ifrån.