Renässansporträtt (3). Johannes Ockeghem

Johannes Ockeghem

1

I mitt skyddsrum av sträva mässor

finner jag lugn när mörkret kommer

Genom mina rep av toner

tränger inget ovidkommande, inga mänskliga sånger

om fest, dryckenskap och njutning

Bara emellanåt

hör jag fåglarna,

de allra vekaste rösterna. Fåglarna

tillhör denna kyrkogård, de sover

i mina motetter förgreningar, de vilar

i mina mässors kronor

Vårtid, man samlas på slottet

I den största salen dukas bordet fullt

Draperier böljar vid väggarna

                Och vinet

stänks över golvets ljusa trä

Instängd i mitt skyddsrum av sträva mässor

kan jag se allt

som om altaret varit bord och prelaterna gäster

Jag ser deras ansikten, röda och fuktiga, deras hejdlösa

ätande och drickande

– men inga ord tränger in, rösterna

är fåglars

2

Min orgel är mitt redskap

ett verktyg

som jag binder nät med, bygger grenverk med

Ingen får vidröra den

Ty bara mina lungor

andas i takt med orgelns

I mitt skyddsrum

långt från det stojande slottet intill

finner jag ro

Och fåglarna

glömmer sitt dun på mina melodier

Och fåglarna

flyger genom tunnlar av melodisk kraft

Johannes Ockeghem.

Johannes Ockeghem (ca 1430–1495) var flamländare och komponerade främst kyrkomusik. Ockeghem var elev till Guillaume Dufay och blev med tiden mycket ryktbar. Hans musik är allvarlig och byggd i långa linjer, som om den vore direkt framsprungen ur kyrkovalven.