Torsdag med Friedrich Hölderlin

Friedrich Hölderlin (1770–1843) skrev troligen dikten Hälften av livet år 1803. Då hade han, 33 år gammal, alltså 30 år kvar att leva, så titeln är träffande. Men så mycket till liv blev det knappast. Hölderlin var tidvis psykiskt sjuk och under sina sista 26 år bodde han inhyst hos en familj i hans hembygd som tog hand om honom.

Han var född samma år som Beethoven och har liksom tonsättaren en status som tidig romantiker som också för vidare ett klassicistiskt arv. Dikten nedan ger mig, trots den romantiska stämningen, ett modernare intryck än annan poesi från den tiden. Svensk tolkning Erik Blomberg. Dikten är hämtad ur Lyrik ur världslitteraturen. En litteraturhistorisk antologi av Harald Elovson, Gleerups 1965.

Hälften av livet

Med gula päron hänger

och fullt av vilda rosor

landet i sjön,

ni ljuva svanor,

och druckna av kyssar,

ni sänker ert huvud

i heligt nyktert vatten.

Ve mig, var finner jag, då

det vinter är, blommorna,

var solens sken

och jordens skuggor?

Murarna stå

ordlösa, kalla, i vinden

flöjlarna gnissla.

Så här ser originaltexten ut. Lyrik ur världslitteraturen består av två volymer varav den ena och mindre omfattande innehåller dikter på originalspråken.

Hälfte des Lebens

Mit gelben Birnen hänget

Und voll mit wilden Rosen

Das Land in der See,

Ihr holden Schwäne,

Und trunken von Küssen

Tunkt ihr das Haupt

Ins heilich nüchterne Wasser.

Weh mir, wo nehm ich, wenn

Es Winter ist, die Blumen, und wo

Den Sonnenschein

Und schatten der Erde?

Die Mauern stehen

Sprachlos und kalt, im Winde

Klirren die Fahnen.