Carlos do Carmo (1939)
föddes i Mouraria, son till sångerskan Lucília do Carmo. I ungdomen blev han
utbildad i Schweiz i hotellverksamhet. Återkommen till Lissabon tog han upp
musiken och han blev på 60-talet ett av fadons stora namn. Han har en mycket
omfattande skivproduktion.
Han är inte känd som kompositör eller poet
men har samarbetat med olika upphovsmän, till exempel poeten Ary dos Santos på
skivorna Um Homem na Cidade och Um Homem no País, den senare den
första cd med en portugisisk artist (1983).
Carlos do Carmo har en fyllig röst med varm
klang och ett utpräglat lyriskt sångsätt. Han har ett brett uttrycksregister som sträcker
sig från ett uppmärksamt texttolkande av traditionell fado till lågmälda lyriska
ballader och svängig, ibland schlagerliknande populärmusik. do Carmo har också
varit öppen för influenser från chanson, tango och jazz. Står politiskt till
vänster och hade en opinionsbildande roll i samband med revolutionen år 1974.
Han har genom åren behållit sin behagliga
röst och är ännu verksam. Med tiden har han blivit en charmerande, numera
vithårig talesman för fadon, som nu kan se tillbaka på en karriär på över 50
år. Då postverket i Portugal år 2011 gav ut en serie frimärken med fadistas, var
do Carmo den ende av de sex avbildade musikerna som ännu är i livet (senare har
det kommit några frimärken till med yngre, nu verksamma musiker).
Lisboa
Menina e Moça har blivit lite av en signaturmelodi för do Carmo:
Alain Oulmans melodi Gaivota är en klassiker som sjungits av en mängd artister, dock
nästan aldrig lika övertygande som av Carlos do Carmo:
Duas
Lágrimas de Orvalho är ytterligare ett exempel från Youtube, där
det finns åtskilligt av Carlos do Carmo. Som sången om stadsdelen Bairro Alto:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar