Och vad är det för en, den där pysen i linnet?
Det är ju lilla Adolf, son till herrskapet Hitler!
Kanske växer han upp och blir en hög jurist?
Eller blir han tenor på operan i Wien?
Vems är lilla handen, örat, ögat, näsan?
Vems är lilla magen som är full av mjölk:
en tryckares, en läkares, en köpmans, en prästs?
Vart ska de små lustiga benen åstad, varthän?
Till trädgården, till skolan, till kontoret, på bröllop
kanske med borgmästarens dotter?
När lilla gubben, lilla ängeln, lilla solstrålen
för snart ett år sedan kom till världen
saknades inte tecken i skyn och på jorden:
vårsol var det, pelagonior i fönstren,
positivmusik hördes nere på gården,
en gynnsam spådom i rosa silkespapper,
strax före nedkomsten hade modern en profetisk dröm:
ser man en duva i sömnen, då kommer en efterlängtad gäst.
Dunk, dunk, vem där? Lilla Adolfs hjärta.
Napp och blöja, skramla och haklapp,
gossebarnet är välskapt, gudskelov och ta i trä,
liknar föräldrarna och katten i korgen
och barnen i alla andra familjealbum.
Seså, nu ska vi inte gråta,
farbror fotografen under svarta skynket ska säga klick.
Ateljé Klinger, Grabenstrasse, Braunau,
och Braunau är en liten men oantastlig ort,
solida firmor, präktiga grannar,
doft av nybakt vetebröd och såpa.
Man hör inte hundarnas tjut och ödets steg.
Historieläraren lättar på kragen
och gäspar över skrivhäftena.
Wisława Szymborska levde 1923–2012 och tilldelades nobelpriset i litteratur 1996. Dikten Första fotot av Hitler ingår i samlingen Människor på en bro från 1986. I översättning av Anders Bodegård ingår den i Dikter 1945–2002, utgiven av FiB:s Lyrikklubb 2003, som pocket 2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar