Ytterligare ett par steg på vägen mot prispallen.
5. Pedro Mountinho: O Amor Não Pode Esperar (Parlophone)
Pedro Moutinho är yngst i en brödratrio
där alla är välbekanta sångare i modern fado. Storebror Camané är mest känd
sedan länge. Fastän Pedro nämner honom som sin främsta förebild har han
utvecklat en sångstil som tydligt skiljer sig från Camanés. Han säger sig inte
vara så intresserad av röstens styrka, mera av klangen, och på sina inspelningar
sjunger han svagt, intimt, förtroligt. Detta sätt att sjunga fado är inte nytt.
Pedro nämner själv den lågmälde Carlos Ramos som en sångare att inspireras av.
När Pedro Moutinho sjunger för publik visar han sig ha röstresurser som han
inte behöver nyttja i studion.
Han har växt upp med fado i familjen,
har en stor förtrogenhet med äldre fado och blandar traditionella melodityper
med nyskrivet. Denna skiva heter ”Kärleken kan inte vänta” och är av ungefär
samma klass som den närmast föregående, Um
Copo de Sol. Att jag tills vidare föredrar den beror nog bara på att jag är
mera van vid den. Albumen är egentligen ganska lika varandra.
4. Gisela João (Montepio)
Sångerskan Gisela João, som kommer från
landskapet Minho i nordligaste Portugal, utkom med sitt första egna album under
2013. Hon är född 1983. Det är en ovanlig debut. Nya sångerskor kommer fram
hela tiden inom fadon, men de flesta har ett klart lyriskt sångsätt, de sjunger
vårdat, med ljusa röster.
Gisela João är en mycket mer dramatisk
sångerska – ”överdramatisk” är en beskrivning jag har hört. Hon har en stark
röst i altläge och musiken bygger på stora dynamiska kontraster. Sångerskan har
uppträtt en tid på fadohus i Lissabon och hennes skivdebut visar rutin och
självständighet. Materialet på skivan är traditionell fado och standardlåtar.
En av de mest övertygande debutskivorna under senare år.
Mer inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar