19 januari 2014

Bästa fado på skiva 2013 (6). Plats 1

1. Cuca Roseta: Raíz (Universal)
Cuca Roseta gjorde en uppmärksammad debut för ett par år sedan. Av materialet på debutskivan hade hon själv skrivit en del, och sin verksamhet som poet och kompositör har hon gått vidare med på sin andra cd, där det mesta är av hennes hand. Det är i dag inte så ovanligt att artister skriver egna texter. Att de gör egen musik är mera sällsynt, och att de gör det i stor omfattning är snudd på unikt, men Cuca Roseta har i alla fall en kollega som hållit på länge med det, Mafalda Arnauth.

Rosetas sånger ansluter till fadons invanda motiv, och musikaliskt påminner de mycket om traditionell fado. Jag tror att hon har möjlighet att utvecklas vidare både med ord och ton. Som sångerska har hon en vacker sopran, god sångteknik och hon sjunger med känsla och engagemang för texterna. Hon är en av de allra bästa sångerskorna i dag, tämligen ny på scenen eftersom hon i unga år prioriterade sin utbildning.

Ska jag tvunget anmärka på något i denna utgåva så är det att en större variation inte hade suttit illa. Ett annat sätt att säga detsamma är att albumet känns mycket helgjutet: ord, ton, sång och komp fungerar som en genomtänkt helhet. Det finns konsekvens och en tydlig inriktning. Jag gissar att denna skiva blir en grund utifrån vilken Cuca Roseta kan fortsätta att utveckla sin musik och sin uttolkning av den. Det ska erkännas att jag sätter denna skiva främst delvis för Cuca Rosetas ambitioner att själv skapa texter och musik, och det med stor förtrogenhet med fadons traditioner och motiv.

Brasklapp 1. Nästan allt i topplistan är så kallad ny fado, musik med den unga generationens artister. Det betyder inte att återutgivningar med äldre artister saknar intresse; tvärtom är de väsentliga för alla som vill lära känna musiken närmare och många äldre artister har också en skicklighet och uttryckskraft som talar starkt även till nutida lyssnare. Den fullmatade antologin Fado de Lisboa (Seven Muses) med äldre inspelningar ville jag gärna ta med ganska högt upp på listan, men den visade sig vid närmare påseende vara utgiven 2012. Och just 2013 finns ingen liknande ny antologi med äldre fado av samma klass.

Brasklapp 2. Varje år kommer det nyutgåvor av Amália Rodrigues inspelningar, helt nyligen Antologia Amália (Seven Muses 4 cd + bok). Detta är fado som andra artister bara tillfälligt kan konkurrera med. Men de flesta av inspelningarna har tidigare kommit ut flera gånger på cd, och därför tycker jag de är svåra att jämföra med andra utgåvor, så jag har lämnat dem utanför. Amália Rodrigues är fadons största sångartist och lika aktuell som inspirationskälla och förebild som någonsin.

Med detta avslutar jag presentationen av fado på skiva från 2013.


4 kommentarer:

  1. Hur skulle en topp tio lista för dina all time favourites bland fado-albumen se ut då? Sven-Erik

    SvaraRadera
  2. Det är inte lätt att säga … men namn som Amália Rodrigues, Maria Teresa de Noronha, Fernando Maurício, Fernando Farinha, Fernanda Maria med flera skulle vara med. Som konsumentupplysning skulle det inte vara så användbart eftersom många av mina bästa album varit utgångna sedan länge.

    SvaraRadera
  3. För min del skulle nog något album med Alfredo Marceneiro finnas där, även självfallet Amália, Carlos Paredes, Jose Afonso (fast om det är fado han sjunger är jag inte så säker på) och inte minst Carlos do Carmos Um homen na cidade. Min förståelse av fadon har formats ganska långt av några samlingsalbum som jag köpte när jag började intressera mig för formen och som jag fortfarande ofta återvänder till: EMIs The Story of fado, The rough guide to fado, med den Dickensianskt klingande undertiteln a tale of two cities: passion and elegance (Lissabon och Coimbra alltså) och Café Portugal på skivmärket Metro. En grundkurs i fado, kunde man väl kalla detta. Sven-Erik

    SvaraRadera
  4. EMI-skivan har jag också, den är bra. Men det finns massvis med antologier, och de är ett bra sätt att bekanta sig med fadomusik om man inte känner till så många artister närmare. Med några samlingar som bakgrund kan man kanske ana vilka artister som kan vara värda att känna genom hela album. Marceneiro hör förstås dit. Kanske återkommer jag till ämnet antologier med fado.

    SvaraRadera