Adriano Correia de Oliveira (1942–82)
kom från Portoområdet till universitetet i Coimbra och var aktiv i
studentrörelsen mot diktaturen, sjöng klassisk coimbrafado och
samtidskommenterande visor, många med texter av Manuel Alegre. Hans röst är vek
och känslig, sångsättet mjukt men engagerat. Oliveira var medlem i kommunistpartiet
och blev en symbolgestalt för motståndet mot regimen. Förföljdes och
bevakades av den politiska polisen, PIDE. Gjorde många skivinspelningar. Även
kompositör och poet.
Oliveira utgick från den klassiska coimbrafadon, men det kan vara
rimligt att betrakta honom också som trubadur med ett självständigt förhållande
till fadons traditioner i Coimbra. Han övergav ibland det vanliga gitarrkompet
och sjöng till liten instrumentalensemble eller orkester. Hans mest kända inspelning
är säkert Trova do Vento Que Passa,
med text av Manuel Alegre och musik av gitarristen António Portugal. Sången om
frihetsbudskapet som förs vidare som en dikt i vinden kan leda tankarna till
Bob Dylans ungefär jämngamla Blowin’ in
the Wind. Den är det första av dessa två exempel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar