Berta Cardoso (1911–97) började uppträda redan i tonåren. Hon berättade:
Min bror hade
tagit mig till ett fadohus och en massa folk var där. Min bror berättade för
chefen där, den store Armandinho, alla tiders bäste gitarrist, att jag
verkligen sjöng bra. Jag var fjorton eller femton år vid den tiden. Så jag
började sjunga och alla ställde sig upp och applåderade. Chefen var översvallande
när han hörde mig och kom fram och sade: ”Vill du inte komma hit och sjunga?”
Och jag svarade: ”Nej, det kan jag inte, min mamma skulle inte tillåta det.” Så
de gick iväg för att tala med min mamma. Sedan fick jag ett kontrakt om att åka
och spela in skivor i Madrid, och jag åkte.
 |
| Berta Cardoso i Rio de Janeiro 1932. |
Hennes karriär som fadista varade över 50 år. Uppträdde på fadohus,
teatrar och film och turnerade även utomlands. Cardoso hade ett stort vokalt
register och kunde sjunga med stor volym och ett mäktigt vibrato. I hennes
musik finns också innerligare, mera återhållna och nyanserade inslag. Hon sjöng
med förkärlek texter av favoritpoeten Linhares Barbosa.
En av fadons verkliga förgrundsgestalter, men svår att finna på skiva.
Ett fåtal inspelningar från sent 20-tal till 70-tal kan hittas i dag. Däremot
finns det en hel del av henne på Youtube. Två relativt sena inspelningar är dessa:
Denna inspelning av Fado
da Azenha är en av hennes tidigaste. Här ackompanjeras hon av gitarristerna
Armandinho, portugisisk gitarr, och Georgino de Sousa, spansk gitarr.
Hon
har också en hemsida där den intresserade kan hitta mera material om henne:
Tack Ulf! Berta är en absolut favorit. Kraftfullt, innerligt och utan krusiduller. Mycket vackert. / Janne
SvaraRaderaÄven en favorit för mig. Berta har sina beundrare som lägger ut sällsynta inspelningar med henne på Youtube. Man tackar! /Ulf
SvaraRadera