Joana Amendoeira (1982), har sjungit sedan hon var barn, debuterade på skiva
som femtonåring. Har med tiden blivit en av den nya fadons mest uppmärksammade
sångerskor, med en förankring i musikens traditioner, som hon känner väl, men
också med en ny, egen repertoar. Turnerar mycket och är produktiv på skiva.
Rösten är inte särskilt stark men har
en behaglig varm klang och utomordentlig smidighet. Musiken är mjuk, vänlig och
innerlig och hon är en charmerande scenpersonlighet utan divalater. Hennes
äldre bror Pedro Amendoeira ackompanjerar henne sedan länge på portugisisk
gitarr.
Hon har gjort åtta album med fado och
turnerat i många länder, till exempel Brasilien, Italien, Ungern och Litauen.
Hon har också besökt Sverige flera gånger, första gången 2006 i
Rikskonserters regi, då hon besökte 24 platser i huvudsakligen Norrland. Jag skrev i september om henne i samband med hennes konsert i Vara i Västergötland.
Jag träffade Joana i Lissabon hösten
2012 gjorde då en intervju med henne som ingår i min bok Fado – en vägvisare till musiken och musikerna (GML Förlag). Detta
är några utdrag ur intervjun.
– Jag mötte fadon när jag var barn, sex
år gammal. Jag har inte traditionen i familjen, mina föräldrar är inte musiker
men de tyckte om fado. Men min bror Pedro, som är tio år äldre än jag, började
spela olika stränginstrument, som cavaquinho (fyrsträngat ukulele-liknande instrument), braguesa (liten
tiosträngad gitarr), gitarr och så småningom portugisisk gitarr.
Han påverkade mig och jag märkte att jag älskade att sjunga. Mina föräldrar
hörde att jag hade melismer i mitt sätt att sjunga, som fadosångare har. Jag
ville hela tiden höra mer fado på skiva och upptäcka nya röster.
Det finns en historia om att du följde
med din mamma till sjukhuset där hon var sjuksköterska för att sjunga för
patienterna. Är det verkligen sant?
– Jo, det är sant. Mamma arbetade på en
avdelning för njursjuka patienter. Vid jul och andra högtider ordnade hon lite
festligheter på sjukhuset och då följde jag med och sjöng fado.
Varför fado? Varför sjunger du inte
annan musik?
– För att fadon är mitt uttryck, den
kommer från mitt hjärta, min själ. Det är klart att jag gillar annan musik och
jag kan sjunga den, men bara tillfälligt, för någon speciell sak. Fadon är den
rikaste musik jag känner till. Jag vill känna till alla artister även från
äldre tider. Och det finns så många stilar, så många sätt att sjunga och så
många olika röster. Där finns ju också glada sånger, folkliga marchas, en stor
variation.
Du sjunger mycket traditionell fado.
– Ja, jag tycker om att kombinera nya
dikter med de melodierna, som många andra i den nya generationen också gör. Jag
tycker det är ett sätt att bevara det arv som äldre tiders musiker har gett
oss. Vi måste respektera det arvet och föra det vidare till nya lyssnare. Vi är
inte bara artister utan också en sorts lärare, det är vårt ansvar. Melodierna
är vackra. Vi kan använda musiken och transformera den till ny musik i vår egen
stil.
Din nya skiva Amor Mais Perfeito innehåller musik av gitarristen José
Fontes Rocha. Varför sjunger du hans musik?
–
För att jag vill hedra hans minne, hans arbete och hans genialitet. Han var
nästan som en farfar för mig. Under nio års tid träffades vi nästan varje
vecka. Vi framträdde tillsammans på fadohuset Clube de Fado och han lärde mig
90 procent av det jag vet om musik. Han var den till sinnet yngsta musiker jag
mött och jag kommer nog aldrig att möta någon som liknar honom. Han dog för en
tid sedan och jag saknar honom mycket. Jag kommer aldrig att glömma hans glädje
när han skapade olika versioner av sångerna varje kväll.
Det finns många Youtubefiler med Joana
Amendoeira. Här är tre exempel på hennes musik.
Hon uppträder på nytt i Sverige i
december:
Luleå dem 6 december, Kulturens hus klockan 19:00.
Stockholm, Capitol, St. Eriksgatan 82, klockan 20:00.
Biljetter genom bland annat Ticnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar