Fado i juletid (4). Mesa de Frades 23 december

Mesa de Frades är ett lite udda fadohus i stadsdelen Alfama. Medan de flesta restauranger som drar till sig etablerade artister lägger ner omsorg på inredningen, ger Mesa de Frades ett närmast asketiskt intryck. Den ligger i ett gammalt hus på Rua dos Remédios. Det går inte bara att trava in på krogen; man måste ringa på en klocka och bli insläppt. Krogen är liten och består av ett litet rum och ett mindre rum.

Rua dos Remédios. Fortsätt cirka 100 meter uppåt i backen, sedan ligger Mesa de Frades till vänster.

Fado serveras här enligt en sen tidtabell. Musiken börjar inte förrän halv elva eller elva och kan hålla på flera timmar efter midnatt. Det gör att artister som har sina engagemang på andra fadohus kan komma förbi under småtimmarna när de gjort sitt ordinarie jobb. Det händer också att musiker som inte har några fasta engagemang men känner för att uppträda då och då, tittar in på Mesa de Frades och delar med sig av sin musik. Krister Renard, som tog med mig till krogen, hade vid tidigare besök hört storheter som João Braga och Vicente da Câmara på sådana tillfälliga besök. Sedan har krogen sina återkommande artister, exempelvis Ricardo Ribeiro, Ana Sofia Varela och Tânia Oleiro.

Denna kväll började musiken sent till och med för att vara på Mesa de Frades, ungefär vid halv tolv. Bara två sångartister medverkade: en äldre sångare som jag inte tyckte vara intressant nog att minnas namnet på, samt 17-åriga Teresinha Landeiro. Hon är ett av många framtidslöften på den kvinnliga sidan; av någon anledning sker en oavbruten tillströmning av sångerskor, medan de unga sångarna är betydligt färre. Det var roligt att höra denna tjej sjunga med energi och entusiasm. Hon har utan tvekan goda förutsättningar men också lite att lära. Hon har ännu inte gjort några egna skivor, men finns med på två antologier med ung fado, Saudade no Futuro (iPlay) och Urbanas (Tugaland).

Till min förvåning kom kvällen att domineras av instrumental fado. Huvudfigur var nämligen Rão Kyao. Han är saxofonist och flöjtist, född 1946, och spelade i början på 80-talet in den berömda skivan Fado Bailado, där han spelar kända fadosånger på saxofon. Själv är jag inte förtjust i den, men många andra är det. Kyao har återkommit till fadon flera gånger på skiva, bland annat finns ett intressant samarbete med sångartister på Em Cantado från 2009, där han spelar med Camané, Carminho och flera av de sångartister som reguljärt uppträder på Mesa de Frades.

Nu blev det i två omgångar ett samspel mellan Rão Kyao och krogens två gitarrister: en skicklig men för mig anonym gitarrist på spansk gitarr och Pedro de Castro på portugisisk gitarr. de Castro äger krogen men uppträder inte varje kväll. Han är en fenomenalt skicklig gitarrist, en av de allra bästa i dag, och mycket framstående som improvisatör, en konst som inte heller är främmande för Kyao. Det var roligt att höra dessa två fina musiker spela tillsammans, och det blev allt bättre ju längre det höll på.

Just sådana ”jam sessions” är lite av en specialitet för Mesa de Frades, där man aldrig kan veta säkert vilka som kommer att dyka upp frampå nattkröken. Jag hoppas få höra mera av det vid kommande besök. Att urvalet musiker denna kväll kan tyckas lite magert har väl att göra med att även fadistas vill tillbringa julen med familj och vänner. Medan Rão Kyao och gitarristerna musicerade kanske andra klädde granen eller skrev julklappsrim i sista stund. När musiken var över redan vid kvart över två hade julafton tagit sin början.

Med sin lite bohemiska stil är Mesa de Frades ett ställe som inte riktigt liknar andra. Jag har inte heller besökt någon annan fadokrog som tillämpar ett enhetspris. För 45 euro får man några aptitretare, två koppar med sparris- och tomatsoppa, en varmrätt som man väljer bland fyra, en dessert som är en kombination av fyra populära desserter, kaffe samt vatten, vin eller öl i valfri mängd. Allt smakade bra och var värt priset.

Fortsättning och avslutning följer på finkrogen i Bairro Alto.