Omläsningen (11). Karel Čapek, Salamanderkriget

Mitt slitna exemplar av Karel Čapeks (1890–1938) roman Salamanderkriget i översättning av Erik Frisk är en pocketutgåva från Prisma 1963. Konstnären Endre Nemes svarar för ett omslag där man knappt kan urskilja titeln. Denna berömda roman är indelad i tre ”böcker”.

I den första träffar en sjökapten på jakt efter pärlor i den indonesiska övärlden på några underliga varelser, svarta och stora som tioåriga pojkar – de första salamandrar vi möter i boken. Han lyckas lära dem att hjälpa honom att samla in pärlorna, och han förser dem med knivar som verktyg. Han ger dem också harpuner så att de kan skydda sig mot hajarna, som tidigare har begränsat deras utbredning. Salamandrarna lyckas alldeles utmärkt med uppgifterna. Så småningom planteras de in i andra vatten och lyckas där också. De är förunderligt fridsamma och fogliga, arbetar flitigt och tycks nöjda med det.

Salamandrarna är inte bara arbetsamma, de har också extremt lätt att lära. Snart lär de sig tala, till och med på flera språk. En av dem hamnar i en engelsk djurpark. Hans skötare blir innerligt trött på salamanderns eviga pladder och ger honom några tidningar att läsa för att få tyst på honom. Strax därefter kommer några vetenskapsmän till parken för att studera det egendomliga djuret. En del av konversationen mellan dem och salamandern återges i ett protokoll som citeras i boken.

Vad heter ni?

Svar: Andrew Scheuchzer.

Hur gammal är ni?

Svar: Det vet jag inte. Vill ni se ung ut? Bär då korsetten Libella.

Vad är det för dag i dag?

Svar: Måndag. Vackert väder, sir. Om lördag startar Gibraltar i Epsom.

Hur mycket är tre gånger fem?

Svar: Hur så?

Kan ni räkna?

Svar: Yes, sir. Hur mycket är sjutton gånger nio?

Låt oss få fråga, Andrew. Räkna upp några engelska floder.

Svar: Themsen …

Vidare?

Svar: Themsen.

Jaså, ni vet inte fler? Vem regerar i England?

Svar: Kung Edward. God bless him.

Vem är vårt århundrades störste engelske författare?

Svar: Kipling.

Utmärkt. Har ni läst något av honom?

Svar: Nej. Vad tycker ni om Mae West?

Vi skulle föredra att få fråga er, Andy. Vad känner ni till om Englands historia?

Svar: Henrik den åttonde.

Vad vet ni om honom?

Svar: Den bästa filmen på de senaste åren. Storartad utstyrsel. Ett grandiost skådespel.

Har ni sett den?

Svar. Nej. Vill ni se England? Köp en Ford Baby.

Vad skulle ni helst vilja se, Andy?

Svar: Tävlingen Oxford–Cambridge.

Hur många världsdelar finns det?

Svar: Fem.

Utmärkt bra. Vilka är det?

Svar: England och så de andra.

Vilka är de andra?

Svar: Bolsjevikerna och Tyskland. Och så Italien.

Etc.

Jag citerar detta som ett exempel på att Salamanderkriget är en rolig bok. Mycket i den första tredjedelen är dråpligt eller underhållande. Det kan också sägas om den andra, men där vrids det sarkastiska draget upp, berättelsen får sina skuggor. Avdelningen består mestadels av ”citat” ur olika källor som på skiftande sätt kommenterar salamandrarnas förökning och deras samspel med mänskliga samhällen.

Čapek arbetar skickligt på olika stilistiska nivåer och visar fram en provkarta på attityder till salamandrarnas ställning inom exempelvis arbetslivet, juridiken och religionen. Om det är något som förenar dessa yttranden av allt ifrån vetenskapsmän till präster, så är det valhäntheten inför den nya situationen. Alla resonerar utifrån regler och normsystem som blivit obsoleta.

Čapek beskriver handeln med salamandrar och den expansiva affärsverksamhet som är förbunden med den, en kapitalism som lever på exploateringen av arbetskraft. Frågan om salamandrarna har en själ besvaras av flera kända personer. Som ”J B Shaw”: ”De har absolut säkert inte någon själ. I detta hänseende överensstämmer de med människan.” Kvinnoorganisationer som ganska nyligen – romanen utkom 1936 – lyckats tillkämpa sig rösträtt står i spetsen när det gäller att ge salamandrarna en lämplig utbildning. Salamanderskolor växer upp, till och med högskolor och universitet, och vissa av djuren blir framstående som forskare. Politiker grälar om salamanderarbetarnas status: ska de få rättigheter som andra arbetare eller ska de motarbetas för att de stjäl jobben från mänskliga arbetare?

Hela tiden blir de fler och fler. Men än så länge förekommer inga egentliga konflikter med det mänskliga samhället. Salamandrarna är ju undergivna arbetare som används för arbete till havs; de bygger hamnanläggningar, konstgjorda öar, utför undervattensarbete av alla slag med verktyg och vapen som människorna ställt till deras förfogande. Att de lever i vattnet och människorna på land förhindrar direkta konflikter.

Karel Čapek.

I den tredje ”boken” blir salamandrarna så många – siffran tjugo miljarder nämns ­– att de ständigt måste utvidga de strandområden där de lever för att klara sig. Det bli störningar i samlivet mellan mänskligt och salamandriskt. Till slut ett krigstillstånd där djuren vinner förödande segrar när de skapar nytt hav och slukar landyta efter landyta. Människorna trängs undan till inland och bergstrakter. Utsikterna blir allt dystrare, berättelsen alltmer dov och olycksbådande. Slutet, som är fyndigt och knappast förväntat, vill jag inte avslöja – någon läsare av denna blogg kanske också vill läsa romanen.

Čapek var demokrat och uttalad motståndare till de fascistiska och nazistiska rörelserna som hade växt fram i Europa. Boken kom ut två år innan Tyskland ockuperade hans hemland Tjeckoslovakien. Att Čapek var motståndare till de nazistiska idéerna inses lätt av den som läser denna passage ur den tredje ”boken”.

Några år efter grundläggandet av de första salamanderkolonierna i Nordsjön konstaterade den tyska forskaren Hans Thüring att den baltiska salamandern – synbarligen genom miljöns inflytande – företer vissa kroppsliga särdrag; så är han enligt dr Thüring något ljusare och går mera upprätt, och hans index vittnar om en längre och smalare skalle än huvudet hos andra salamandrar. /…/

   Detta gav den tyska pressen anledning att ivrigt sysselsätta sig med den baltiska salamandern. Man lade särskild vikt vid att det var genom inflytande av den tyska miljön som denna salamander utvecklats till en särskild högre rastyp, obestridligt överlägsen alla andra salamandrar. Det skrevs med förakt om de degenererade medelhavssalamandrarna, kroppsligt och moraliskt förkrympta, om de vilda tropiska salamandrarna och över huvud taget om andra nationers lågt stående, barbariska och djuriska salamanderarter.

Med mera i samma stil i den sarkastiska – och modiga – kommentaren till rasteorierna under mellankrigstiden. Čapeks motstånd mot olika fascistiska rörelser är välkänt, men hans roman är ändå inte lätt att tolka. Som läsare vill man gärna ha en redig symbolik. Vad står egentligen salamandrarna för? Symboliserar de tekniken som ställts i människans tjänst och nu löper amok? Arbetarklassen? De fattiga länderna? Eller rentav naturen? Den sistnämna tanken, att naturen som så länge tjänat människorna nu gör uppror, är kanske en rimligare symbolik i klimatkrisens tid än då Čapek skrev sin bok.

Mångtydigheten i Čapeks bok är en styrka när tiden lämnar de aktuella konflikterna bakom sig. Salamanderkriget är definitivt en sådan bok som ställer frågor som har aktualitet i dag. Man kan nästan tro att Čapek haft en förmåga att förutsäga faror och kontroverser i framtiden. Nog kan en formulering som denna leda tankarna till ”kriget mot terrorn”:

Det var ett underligt krig, om man över huvud kan kalla det ett krig; det fanns ju ingen salamanderstat eller någon erkänd salamanderregering mot vilken man officiellt kunde öppna fientligheter.

Det faktum att människorna hotas av vapen som de lämnat ifrån sig till salamandrarna kan associeras med vapenexport till diktaturer eller till radioaktivt material på drift till brottssyndikat eller terrorister. Att människornas samhällen hotas av att haven utvidgas och kontinenterna krymper berättade Čapek om långt innan någon talade om växthuseffekten och stigande havsnivåer. Jag nämner det bara som två uppenbara exempel; boken rymmer många andra frågeställningar vars aktualitet snarast har tilltagit sedan den mellankrigstid då boken skrevs. Det är bitvis en rolig bok, men den är också komplex och gåtfull.

Karel Čapek och hans författarskap, inte minst Salamanderkriget, kan ni läsa mera om på förlagets Perenns sida om honom. Intresserade skickar jag nu vidare med denna länk:

http://perenn.com/en-presentation-av-karel-capek-och-n-gra-av-hans-verk

Rubriken Omläsningen tar jag i fortsättningen bort. Jag kommer att skriva om böcker även i fortsättningen, ny- och omlästa, men det får framgå av blogginläggen ifall det är en äldre eller en ny bok.