Ingen
annanstans finns det så många runstenar som i Stockholmstrakten, söder och
särskilt norr om Mälaren. När jag som liten gick i skolan i Täby fick vi lära
oss att det var världens runstensrikaste bygd, särskilt om man räknade in grannkommunen
Vallentuna. I Täby fanns då, om jag minns rätt, ett sextiotal runstenar eller
fragment, i Vallentuna ytterligare några fler.
Runstenarna
i Stockholmstrakten är mestadels från 1000-talet. Ett kors på stenen betyder
att det är kristen tid. Stenarna, som kan kallas vår äldsta litteratur, saknar
dock mycket av det vi förknippar med annan litteratur, som miljöskildring,
episkt förlopp, fördjupad personteckning … Men stenarna gav inte mycket
utrymme, det gällde att få med det viktigaste i ett budskap. Och de som reste
stenarna gjorde det inte för att skapa litteratur eller konst.
Budskapet
till samtid och eftervärld fastslår vissa släktförhållanden, kan ibland tala om
ägor eller rikedomar, någon gång om att den som stenen handlar om hade rest i
österled. Stenarna restes alltså till minne av en person, och tack vare
runstenarna vet vi namnen på många människor under 1000-talet. Vanligen var det
den ihågkomnes släkt som reste stenen, och huvudpersonen visste troligen inte
vad som skulle stå på stenen eller ens att den skulle resas. Men det finns
undantag. På en av stenarna vid Jarlabankes bro i Täby står det, i översättning
till modern svenska: ”Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han
ännu levde, och han gjorde denna bro för sin själ, och ensam ägde han hela
Täby. Gud hjälpe hans själ.”
En
ovanlig text om en rik man som satsade på sig själv och struntade i att nämna
sin släkt (Jarlabanke nämns på flera stenar, och hans släkt har dagens forskare
en ganska god bild av). Tydligen menade Jarlabanke bron som en offergåva till
Gud. Att han ensam ägde hela Täby låter imponerande, men vad betydde det
egentligen? Jarlabanke kan inte rimligen ha haft kännedom om Täby kommuns
utbredning nu. Kanske menade han den mindre del av kommunen som nu är Täby kyrkby.
Och vad betyder ”ägde”? Ägde han marken? Bebyggelsen? Den politiska makten?
Ännu
mer imponerande är denna stora runsten som står i ett småhusområde i Upplands
Väsby. Texten på stenen är i översättning: ”Björn och Igulfast och Jon lät göra bron åt Torsten, sin broder. Öpir
ristade runorna.”
Detta är en mera anspråkslös, normal runtext.
Noteras kan att Öpir har signerat stenen. Öpir var 1000-talets mest produktive
runristare och har lämnat många arbeten efter sig, både norr och söder om
Mälaren. Uppenbarligen var han en ansedd och eftertraktad hantverkare – eller
flera med samma namn – som flitigt anlitades av dem som önskade lite extra
dekorationer i form av slingor och bågar.
Också stenen vid Jarlabankes bro i Täby är vacker i
sin enklare, mera återhållna stil. Stenen är troligen ristad av Fot, en annan
runristare, något äldre än Öpir. Kanske ska vi inte betrakta dessa runmästare
som hantverkare utan helt enkelt som tidiga konstnärer.
Wikipedia har mera att säga om de två runristarna som
talar till oss från nästan tusen år tillbaka i tiden. (Adresserna nedan behöver skrivas in i adressfältet för att säkert fungera.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar