Besökare i Lissabon blir lätt
förtjusta i trottoarernas och torgens mönster av svarta och vita stenar. De är
ofta vackra, skapar variation i stadsbilden. Det tycks finnas ett mödosamt och
tidsödande arbete bakom dessa mönster och inte minst monteringen av stenarna. Dekorativt
är det, även om stenmönstren på många ställen spruckit upp och stenar lossnat.
I dagens portugisiska ekonomi är det ingen prioritering att omedelbart reparera
dem.
Man kan bli förtjust över
trottoarer och torg i torrt väder, men nackdelarna med stenarna visar sig snart
vid regn. När de är våta är de förrädiskt hala och man frestas ta ett steg ut i
gatan och gå där i stället. I Lissabons äldre stadsdelar är gatstenen ofta
kullersten, inte det mest behagliga underlaget vid en promenad. Men ändå att
föredra framför den hala kalkstenen.
Den här typen av dekorationer
i stadsbilden är inget som Lissabon har monopol på. De förekommer i många
portugisiska städer. Det finns gott om vackra öppna platser och trottoarer till
exempel i Funchal på Madeira och på de azoriska öarna. Även i Portugals före
detta kolonier är de vanliga, som i Brasilien och Angola.
Portugals ärorika historia
som sjöfartsnation avspeglas i en del av mönstren. Över det centrala torg som
kallas Rossio löper en vågrörelse som kan ge intrycket av höjder och dalar. Det
är som om man vore rund under fötterna utan alkohol. Samma mönster finns i
torget framför rådhuset i badorten Cascais utanför Lissabon.
Ytterligare en påminnelse om
sjöfartsnationen finns här i Chiado.
Framför Lissabons rådhus har
man däremot satsat på ett triangelmönster.
Lissabons gamla affärscentrum
heter Baixa. Efter jordbävningen och tsunamin år 1755 – den som förstörde de
låglänta delarna av staden fullständigt – byggdes Baixa upp, och det mesta av
bebyggelsen är från 1800-talet. De svartvita stenarna finns på de flesta trottoarer
i Baixa.
Avenida da Liberdade är
Lissabons paradgata och sträcker sig genom stora delar av de centrala delarna.
Även här finns mönstren, men i december kämpar de med de fallna vinterlöven om
uppmärksamheten.
Ytterligare ett exempel från
Chiado.
Och så här ser det ut i ett
gathörn nära järnvägs-, tunnelbane- och färjestationen Cais do Sodré.
Varför måla ett
övergångsställe när man kan lägga ut stenar? Vid Restauradores.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar