Världens mest kända dikt?

I alla fall en av de mest kända. Och den har haft tid på sig för att spridas. Sapfo levde kring 600 f.Kr. Dikten här i Hjalmar Gullbergs tolkning.

 

Sapfo – såg hon ut så här?

Så kan ingen likna en gud i lycka

som den avundsvärde du låter sitta

hos dig för att njuta din stämmas alltid

        älskliga tonfall     

och ditt skratt som klingar så ljuvt ­– och får mitt

hjärta dock att klappa så tungt i bröstet;

blott jag flyktigt möter dig får jag intet

        ord över läppen,

själva tungan ligger i band, och plötsligt

ilar genom köttet den fina lågan,

jag förlorar synen, i örats gångar

        börjar det ringa,

hela kroppen dryper av svett, jag skälver

in i märg och ben och min hy får gräsets

bleka färg på marken, jag liknar mest

        en döende …

Tydligen var dikten berömd redan under antiken. Annars är det svårt att förklara varför romaren Catullus (84–54 f.Kr.) skrev detta (här i Gerhard Bentz tolkning):

Catullus? 

Så kan ingen likna en gud i lycka,

nej, så överglänsa en gud i lycka,

som den man som alltid hos dig får sitta,

        höra och se dig

med ditt skratt, som klingar så ljuvt och likväl

mig, den arme, sinnenas bruk berövar.

Blott jag ser dig, Lesbia, får jag ej ett

        ord över läppen,

tungan ligger domnad, en eld, som bränner,

strömmar plötsligt ned genom alla lemmar,

mina öron ringer och mörker slutes

        kring mina ögon.

Lättinglivet skadar dig blott, Catullus,

lättinglivet gör dig för yr och svärmisk,

lättinglivet redan har störtat stolta

        furstar och städer.

Båda dikterna finns med i Lyrik ur världslitteraturen, en litteraturhistorisk antologi av Harald Elovsson, Gleerups 1965.