Höjdpunkter inom fadon (1). Amália Rodrigues, Os Meus Olhos São Dois Círios (1952)

Under rubriken Höjdpunkter inom fadon ska jag ta upp ett antal exempel från den inspelade fadomusikens historia som det finns anledning att leta efter och lyssna närmare till. I de flesta fall är det ingen svårghet att hitta dem; de är klassiker som ständigt återutges i samlingsskivor eller antologier. De finns också på Spotify och/eller Youtube. Andra titlar kan vara lite besvärligare att finna. Jag vill också uppmärksamma förbisedd fado som förtjänar att leva vidare.

Vad är mera lämpligt att inleda med än den äldsta av alla den traditionella fadons melodier, Fado Menor? Den har förstås kombinerats med många olika texter. När Amália Rodrigues spelade in den 1952 använde hon en text av den betydande, produktive fadopoeten João Linhares Barbosa, som länge gav ut tidskriften Guitarra de Portugal – Os Meus Olhos São Dois Círios. Inspelningen är ett mästerstycke i litet format, där Amália Rodrigues med sina ornament och sin närgånget intensiva texttolkning lyfter den enkla melodin till sällan uppnådda höjder. Fado Menor är, som namnet säger, mollstämd. Melodin från 1800-talet saknar känd upphovsman. Alla som sjunger den har frihet att välja tempo, och vanligen framförs den något långsammare än i Amália Rodrigues version. Hon kompas av Raul Nery, portugisisk gitarr, och Santos Moreira, spansk gitarr.

Os meus olhos são dois círios

dando luz triste ao meu rosto

marcado pelos martírios

da saudade e do desgosto.

Quando oiço bater trindades

e a tarde já vai no fim

eu peços às tuas saudades

um padre nosso por mim

Mas não sabes fazer preces

não tens saudade nem pranto

por que é que tu me aborreces

por que é que eu te quero tanto

És para meu desespero

como as nuvens que andam altas

todos os dias te espero

todos os dias me faltas

Texten finns att läsa på flera ställen på Internet. I de källor jag har tittat på återges den utan skiljetecken, varför jag gör på samma sätt. I en amatörmässig, ungefärlig och orimmad svensk översättning kan det bli så här:

Mina ögon är två vaxljus

som kastar ett sorgset ljus på mitt ansikte,

präglat av martyrskap

och längtan och hjärtesorg.

När jag hör treenighetsklockan ringa

och eftermiddagen närmar sig slutet

ber jag i saknad efter dig

ett Fader vår för mig.

Men du vet inte hur man ber

och har varken vemod eller tårar.

Varför förlamar du mig?

Varför vill jag ha dig så mycket?

Du är för min förtvivlan

som molnen högt däruppe.

Varje dag väntar jag på dig.

Varje dag undflyr du mig.

Inspelningen finns i flera Youtubefiler. Till exempel den här:

https://www.youtube.com/watch?v=0V5GfSvZEcM