Som framgått av det tidigare bildsvepet sökte konstnärerna som samlades i Grez-sur-Loing i Frankrike gärna sina motiv vid vattendrag. Som det tyckts ha funnits gott om i trakten. Det gäller i högsta grad Julia Beck (1853–1935). Sjöar, åar, gölar, dammar, kanaler och floder var hennes återkommande motiv, och inte bara vattenytan utan även växligheten omkring och i vattnet. Vi möter dem under olika årstider, tider på dagen och ljusförhållanden. Här är en målning som heter Grez par Nemours (Seine et Marne).
Typiska för Julia Becks måleri är också Flodlandskap från Montcourt och Vid kanalen, Grez/ Floden Loing med pråm, båda från första hälften av 1880-talet.
Julia Beck var född i Stockholm och utbildades på bland annat Konstakademin. Hon studerade sedan i Frankrike och bosatte sig där 1883. Resten av sitt liv bodde hon i Frankrike där hon avled, men höll kontakten med Sverige och kolleger som Jenny Nyström och Eva Bonnier. I Grez vistades hon 1882–84. Julia Becks tid i Frankrike beskrivs i svenskt kvinnobiografiskt lexikon, se https://skbl.se/sv/artikel/JuliaBeck
Målningen ovan heter Flodlandskap. Jag citerar här tre stycken ur den längre artikel som finns på adressen ovan.
Det är särskilt det franska flodlandskapet som gestaltats i Julia Becks omfångsrika men idag spridda produktion. Hon målade skimrande vattenspeglar i romantiskt grådis som reflekterade den lummiga grönskans träd och buskar och ibland fåglar (som i Korpträsket, 1884), men sällan människor. Det är naturen och hur landskapet präglas av ljusets förändringar under dygnets och årets olika faser som är i fokus och tar färg av skiftande meditativa och vemodiga stämningar. I förgrunden kan bladverk och vassruggar påminna om den då aktuella japanska och kinesiska kalligrafin och efterhand skvallrar de breda penseldragen och den rena koloriten även om Claude Monets och impressionismens inflytande.
Julia Beck var ofta på resande fot, ibland hem till Stockholm. Från 1888 valde hon emellertid att bosätta sig för gott i den lilla staden Vaucresson ett par mil väster om Paris. Det var antagligen inget svårt val. Den parisiska konstmarknaden var fortsatt fördelaktig och de franska kritikerna välvilligt inställda till skandinavisk konst. Därifrån hade hon via järnvägsnätet nära till attraktiva motiv och intresserade beställare både i Frankrike och i städerna Gent och Brügge i Belgien, där hon också uppehöll sig för kortare målarperioder.
Julia Becks konstnärskap var under hennes livstid mycket uppskattat i Frankrike. Hennes karriär kulminerade då hon 1934 tilldelades Hederslegionen. Då hade hon för övrigt redan belönats med en lång rad medaljer på utställningar i Paris och utomlands. Samtidigt kom den svenska konstpolitiken under perioden alltmer att präglas av nepotism. Julia Beck hörde exempelvis till dem som inte fick ställa ut i den svenska paviljongen på Världsutställningen i Paris år 1900. Detta kan ha varit en bidragande orsak till att hon fallit i glömska. Först på 2010-talet har utställningar och forskning börjat uppmärksamma hennes måleri.
Flodlandskapet från Moncourt återkommer i en annan målning som visas i utställningen Grez-sur-Loing – Konst och relationer.
Julia Beck bildade aldrig en egen familj. Hennes framgångar i Frankrike medförde att hon kunde försörja sig på sitt måleri. Enligt uppgift var hon den första kvinnliga konstnären i Sverige som lyckades med detta. Målningen nedan heter Oktobermorgon (Flodlandskap från Grez).
Det är naturbilder i vattniga miljöer som Julia Beck har blivit särskilt känd för, men hon kunde också annat. Kvinnoporträttet nedan, Damporträtt, Paris, kan möjligen vara ett självporträtt.
I Grez-sur-Loing vistades också Carl Larsson (1853–1919), och på den aktuella utställningen visas bland annat några akvareller av honom. Denna heter Gubben och nyplanteringen.
Vill man se hur Carl Larsson såg ut när han arbetade kan en liten bild av Bruno Liljefors (1860–1939), Porträtt av Carl Larsson, Grez, vara till hjälp.
Julia Becks kollega Eva Bonnier (1857–1909) finns också med på utställningen. Målningen nedan heter Vår i trädgården och är från 1886.
Karl Nordströms (1855–1923) Havrefält, Grez från 1885 är intressant genom sitt perspektiv. Det är som om konstnären hade krupit ner i fältet och bara nätt och jämnt ser himlen.
Popplar i vatten heter målningen av kanadensaren William Blair Bruce (1859–1906).
Till sist en stor och anslående målning vars närvaro på denna utställning om Grez-sur-Loing verkar något gåtfull. Ludvig Frid (1855–1909) var smålänning och sökte de flesta av sina motiv i hemlandskapet. Kvällsstämning vid Emån påminner om att stämningsfulla naturmotiv inte behöver sökas utomlands.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar