Ryska ord om våren

Två dikter av den ryske poeten Afanasij Fet (1820–92) berättar om den tid vi varit inne i en tid nu och som när som helst går över i sommar. Ur Wikipedia hämtar jag några rader om författaren:

Afanasij Fet målad av Ilja Repin.

”Afanasij Afanasjevitj Fet föddes i ett enligt rysk lag ogiltigt äktenskap mellan en rysk godsägare Sjensjin och en tyska med familjenamnet Foeth. Han brukade under större delen av sitt liv moderns släktnamn, och det blev det namn han kom att bli känd under, trots att han 1876 genom kejserlig nåd fick tillstånd att använda sin fars namn. Fet studerade filologi i Moskva, och inträdde därefter i armén i syfte att kunna erhålla ryskt adelskap, en tjänst som han 1856 lämnade sedan han uppnått rang av gardeskapten. Till sin död levde han sedan som godsägare. Fet möttes vid sin författardebut på 1840-talet och lång tid framöver av ringa uppskattning. 1860-talets författare betraktade hans poesi med förakt, men han kom senare att få sitt erkännande och var i början av 1900-talet sedd som en av landets främsta lyriker. Hans naturskildrande småpoem utmärker sig genom artistisk utformning och ett musikaliskt tonfall. Efter 1863 kan man urskilja en mera metafysiskt betonad diktarperiod. Fets älsklingsfilosof var Arthur Schopenhauer. Hans ålderdoms lyrik gömmer flera av stor passion uppburna kärleksdikter.”

Jag har kommit …

Jag har kommit med en hälsning

om att solen åter skiner,

om att varma strålar skälver

mellan trädens baldakiner,

om att skogen åter vaknat

och att allting plötsligt spritter,

att naturen fylls av vårtörst,

gröna blad och fågelkvitter,

om att jag har kommit åter

fylld av samma kärlekshetta;

att min själ är lyckligt redo

tjäna dig vill jag berätta

och att glädje slår emot mig

överallt, från ängar, skogar –

och en sång, av ingen diktad,

känner jag inom mig mogna.

Denna morgon, glädjens stämma …

Denna morgon, glädjens stämma,

denna sol som översvämmar,

    denna himmel ljus,

detta skri från vildgässplogar,

dessa fåglar, dessa skogar,

    dessa vattens brus,

dessa björkar, dessa pilar,

dessa tårar, dagg som vilar,

    dessa gråa dun,

dessa berg och dessa dalar,

dessa myggstim, skogens salar,

    dessa livets ljud,

denna klarhet, solnedgången,

dessa byar, aftonsången,

    denna ljusa frid,

denna vaka, bäddens hetta,

dessa drillar, dessa nätter –

    det är vårens tid.

Tolkning Hans Björkegren och Lars-Erik Blomqvist.

Dikterna har jag hittat i en förnämlig antologi, Rysk dikt (Bonnierpocket 1989), sammanställd och med kommentarer av översättarna.