Fadon finner sin publik (3)

Radio och film

Den första fadokonserten i radio sändes av stationen CT1AA år 1930 under ledning av kompositören Frederico de Freitas (stationen startade fem år tidigare). En av de medverkande var sångerskan Madalena de Melo. Omedelbart efter programmet ringde hundratals personer till stationen och begärde att få höra musiken igen. Med tanke på att varken radioapparater eller telefoner var var mans egendom på den tiden är reaktionen ett tydligt vittnesbörd om hur efterfrågad musiken hade blivit.

Under kommande år var det den statliga kanalen Emissora Nacional, ett språkrör för regimen som öppnades år 1933, som stod för det största utbudet i radio. Artister som av något skäl sällan kunde uppträda på scenen fick här en möjlighet att möta sin publik. Sångerskan Maria Teresa de Noronha spred sin musik i ett program som hon var värd för i ett par decennier. En annan viktig personlighet i radio var gitarristen José Nunes, vars program under många år var en inspiration för yngre gitarrister, till exempel António Chainho och Carlos Gonçalves.

José Nunes.

Det var artister som blivit kända genom radion som gjorde fadon tillgänglig även på orter långt ifrån Lissabon. Från år 1930 började fasta konstellationer av musiker resa runt på turnéer med musiken. En av dem hette Troupe Guitarra de Portugal med musiker som sångartisterna Alfredo Marceneiro, Alberto Costa och Ercília Costa. I Grupo Artístico Propaganda do Fado ingick bland andra sångarna Joaquim Campos och Júlio Proença. Runtom i Portugal reste också Grupo Artístico Canção Nacional med bland andra sångerskorna Berta Cardoso och Madalena de Melo samt gitarristen Armandinho.

Capas Negras var Amália Rodrigues första film.

Den första filmen på fadotemat, A Severa, gjordes redan åren 1930–31. Det var den första portugisiska ljudfilmen. I fortsättningen kom även filmen att sprida musiken, och en hel del musik togs fram just för filmmediet. Mest bekant av de stjärnor som gjorde film är utan tvekan Amália Rodrigues. Hennes första film var Armando de Mirandas Capas Negras år 1947, som lanserade sången Coimbra (som i filmen sjöngs av Alberto Ribeiro). Hennes andra film från samma år var Perdigão Queirogas Fado, História de uma Cantadeira, med musik av Frederico de Freitas. Dessa följdes av andra, och Rodrigues hade också en fallenhet som skådespelerska. Några andra sångartister som man kunde se och höra från filmduken var Berta Cardoso, Carlos Ramos, Ercília Costa, Fernanda Baptista, Fernando Farinha, Hermínia Silva, Tony de Matos och Vicente da Câmara.

Nästa avsnitt handlar om politisk fado och tidskrifter och böcker om fado.